Här ligger jag med One Direction på hjärnan och samlar kraft för att gå till skolan typ. Är det inte ett lite lustigt fenomen det här med att folk blir stolta över att ha "hört något först"..? Jag såg nån video med just One Direction på Youtube innan de fullständigt exploderade och då kommer jag ihåg att det kändes lite bra när de plötsligt var superstora. Varför vet jag inte? Antar att det kändes som att jag var på hugget i musikvärlden. Haha... men det var ju inte precis som att jag var först. Musikvideon var ju redan inspelad och släppt osv. Jag fattar det ibland. Det känns ju speciellt att följa någon länge till exempel. De som satt och följde Justin Biebers mammas klipp känner säkert att de är en del av historien typ. Lite (!) på samma sätt som jag känner att jag (med många andra självklart) är lite närmare Gina Dirawi än de som inte följde henne back in 2009 typ, när hon bloggade som alla andra och filmade sketcher i badrummet. Nu dominerar hon! Älskar Gina, tycker hon är svinbra i allt hon gör..! Melodifestivalen (x2), Ginas Värld och Grammisgalan för att nämna några grejer. Precis som hon var genial i sina gamla videobloggar. Vad jag INTE förstår, är de som kommenterar "Först" på instagrambilder och sånt. Va? Lägg av, ingen bryr sig! Det är ju rena rama slumpen vem som råkar scrolla flödet när någon precis postat. Om man inte sitter och uppdaterar konstant för att faktiskt komma först - men då har man ju problem och det är väl inte precis något att skryta med.
 |
| Bildkälla |
Ojojoj, skolan var det ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar