...
.
...

söndag 31 januari 2016

Yo peeps..!

Har jag skrivit ett inlägg med den rubriken förut? Svårt att veta efter sju år. Hur som helst! Jag sitter på en buss mot stan. Jepp, jag är i Göteborg en sväng! Har filmat lite vloggmaterial så tänker att ni redan vet det. Men icke. Har hälsat på en syster och är nu på väg för att möta upp en annan, Johanna, för att hämta en nyckel. Älskar Göteborg. Och gillar ändå att åka buss. Så mysigt. 

Är supersnygg men det låter sig inte fångas på bild, så ni får en reasonable från igår istället. 


Hörs igen imorrn! ♡

lördag 30 januari 2016

Vänligen

Mäh, här bloggar jag om att jag vill va vän med Lars Lerin och så går han och skaffar sig ett program där han söker vänner. Vad  är oddsen? No hard feelings though, älskar programmet! Så här tycker jag om de tre första delarna:


Allt blir ju himla innerligt med vår käre Lars. Det är ganska otroligt att se så mycket relevant nerviga känslor i ett tv-program på nåt sätt. Och fastän Anni-Frid aldrig tar av sig sina solglasögon är hon ändå där. Kanske lite förutsägbart, i all sin mänsklighet, men ändå fint och så väldigt äkta.

Bildkälla


Ojojoj, vilket superobehagligt program! Mikael är ju så snygg att man nästan trillar baklänges (aldrig sett detta tidigare, for real), men han har också så mycket pondus att man konstant är livrädd för att han ska göra Lars till en blöt fläck. Samtidigt är Lars så modig och stark i sin skörhet att man vet att det här blir bra. Aah, bara kolla på det. 

Bildkälla


Att se Lars acceptera och möta det missbruk Leif har på ett så icke dömande sätt är något av det finaste jag sett på länge. Jag sitter och rådömmer och känner att Lars har erfarenheten på sin sida och borde läxa upp Leif, så han kan få ett bättre liv. Men icke. Istället klingar Lars sitt vattenglas mot Leifs snaps och så möts de. Jag älskar Lars för det.

Bildkälla


Lars - på riktigt! Vill du ha fler vänner så finns jag här! Jag beundrar dig och tycker att din värld verkar väldigt vacker. Jag vill bjuda dig och Junior på en hembakad kaka, även om jag skulle få prestationsångest och säkert googla fram nåt avancerat recept. Vi kunde sitta på din veranda och teckna medan katterna stryker sig mot våra ben eller jäser i solen. Jag vill göra en photoshoot med Junior och skratta tills vi kiknar. Jag skulle vilja höra mer om dina tankar och hålla din hand om det blir svårt. Det här är på gränsen till creepy, men jag uppskattar dig. Vänligen, Din Favorit 

fredag 29 januari 2016

Saker man MÅSTE göra


1. Krama tillbaks om ett barn kramar en

Bildkälla


2. Hjälpa till om någon över 60 ramlat

Bildkälla


3. Någon gång se Sound of Music, Titanic och Notting Hill. 

Bildkälla: 1, 2, 3


4. Ha ihjäl svårt lidande, döende djur (t ex roadkills).

Bildkälla


5. Känna sig oerhört göteborskt patriotisk under Gothia Cup (så länge man inte deltar i cupen)

Bildkälla


6. Erbjuda gravida sittplats i kollektivtrafiken

Bildkälla


7. Svara på inbjudningar (fb-event med över 200 inbjudna räknas ej)

Bildkälla


8. Någon gång lyssna på Aretha Franklin, Michael Jackson, Nina Simone, Beatles, Chaka Khan, Frank Sinatra, Stevie Wonder, Janis Joplin, Annie Lennox, Beyoncé, Queen och Whitney Houston

Bildkälla: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13


torsdag 28 januari 2016

Karma?

Såhär glad är jag idag!


För jag kollade Kaspers bett nyss och det såg helt fint ut! För er som inte är så insatta... Bettfel är väldigt vanligt på kaniner, och ofta påverkar det antingen munnen invärtes (kan framkalla bölder tex) eller gör så att kaninen inte kan äta ordentligt. Det gör att vid en sådan diagnos är avlivning inte sällan den direkta utgången. Och när jag var mina turer till veterinären med Kasper i höstas (för en annan grej) så visade det sig att hans bett var snett och lite annat. Ordinationen då blev dock bara att jag skulle ha koll på det - så det inte utvecklade sig och blev värre, samt se till att han äter ordentligt och inte verkar ha ont. Det sistnämnda har inte varit några problem men jag har haft sån ångest för att kolla hans bett igen att jag nästan inte mäktat med det. 

Men efter en hel del bråk med fluffbollen, som såklart inte ville att jag skulle greppa tag i hans huvud och dra isär de ömtåliga små (mjuuuuka!) läpparna...så gick han med på det. Allt var rakt och fint?! Det är nästan så jag vill titta igen för att jag knappt tror på det, men jag dubbelkollade och tjaa..? Hurra! 


Sen var de jätteduktiga på att sitta stilla när klorna skulle klippas också. 

Och Stella har preciis börjat låta mig klappa henne! Hon har alla gånger sen hon kom annars hoppat iväg!

Dessutom fick jag lyfta henne utan sprattel.

Plus att jag såg en jättefin hackspett.

Bra dag!


Ps. Idag utför mensvärken inga attacker utan gör bara ont som efter gårdagen liksom.
Det är så jag svär till ibland, men jag kan gå. Och vara glad! Bra dag.

onsdag 27 januari 2016

Mensvärk Update #2

Haha, man måste ju ändå skratta när ens syster ringer:

- Hej Mensis!
- Heh, ja...
- Då är vi två..!

Behöver jag ens säga att hennes mens kom igår och inte idag? Nu kommer ju förvisso mensvärken olika för olika människor, men ja. Man kan ju lugnt säga att hon var mer pepp än jag är just nu.

Det är så nära att jag inte pallar göra den här uppdateringen, men har man gjort en första del får man ju lov att göra en andra.

Förutom att slänga en massa ost på en gammal pasta och äta den låg jag kvar i sängen till typ klockan fyra. Det fanns helt enkelt inget bättre alternativ. Jag är ju tyvärr en av de (få?) som har en mensvärk som blir sämre och inte bättre av fysisk aktivitet. Annars hade jag lätt gått ut på en promenad. Men har alltför många (gråtandes) avbrutna idrottslektioner bakom  mig för att gå på den lätta.

Bildkälla

Hur som helst, vid sexton-snåret kunde jag faktiskt gå! Helt utan att någon högg med yxa i min mage eller slängde kettlebels mot bäckenbenet. Så då begav jag mig ut i plusgraderna för att ta hand om mina ninisar. Dagens första glädje infann sig! Min bästa investering någonsin.

Sen visade jag mig vara en superkvinna då jag passade ett barn i typ 2,5 h. Överkomligt ändå. Tills jag efter vårt delikata russin-mellanmål fick tillbaka the paaain. Så sista timmen fick barnet hålla till godo med en person till sängs. Vilket gick oväntat bra. Största utmaningen var när en vidrig bajs plötsligt producerades på en kanal alldeles för nära mig, så att säga. Men den lilla personen är nu överlämnad till en förälder, blöjan är bytt och jag ligger här, utmattad av smärta. Det tär i huvudet på en liksom.

Jag checkar ut nu. Imorrn lär allt bli bättre. Orkar inte försöka beskriva detta äckliga tillstånd nå mera. Men nu har ni kanske en aning. Det spelar ingen roll om pungspark eller mensvärk är värst. För män får statistiskt sett knappast en pungspark i månaden under 20-30 år av sitt liv? Nä. Aja. Skit samma!!!! Hörs imorrn. Tack och hej, ibland hatar jag att va tjej.

Bildkälla

#0 & #1

Mensvärk Update #1

Let me include you in this. En dag med mensvärk. Hur det kan vara. Sen sist har jag gått upp, hittat en ipren (eg behövt Panodil också, men det fanns inte), ätit en banan och sedan tagit med en skål müsli till sängen.


Väl där satte jag mig lutad med kuddar mot väggen och flingskålen på bröstkorgen för att under frukosten glida längre och längre ner för att undvika allt tryck på magen. Då och då drogs mitt ansikte ihop som ett russin av smärta och ibland fick jag liksom hålla andan för att inte aktivera någon som helst rörelse i anslutning till magen.

Svårt när man äter dock. Så där låg jag och pillade i mig min müsli, för varje tugga skickas vågor av smärta från livmodern upp mot revbenen, ner mot höfterna och ända ner till knäna. Väl färdig med maten kunde jag "slappna av" under täcket igen. Där fortgick de närmsta timmarna på samma sätt som i mitt förra inlägg. Försökte ligga heeelt stilla, vidöppnade munnen då och då för tysta vrål av smärta för att sedan surfa vidare helt enkelt.

Thank God for Internet.

Bildkälla

Nu har det lugnat sig såpass att jag inte behöver tänka på hur jag andas thank you very much. Djupa, lugna andetag går bra. Har jag riktig tur gör det inte ens ont om jag byter ställning. Får se hur detta utvecklar sig. Alltid lika oförutsägbart.

Jag vill verkligen förtydliga att det här inte handlar om självömkan. Utan om att bidra med insikt till er som inte upplever det här en gång i månaden. Riktigt jäkla dålig uppfinningsrikedom av vår skapare där. Och förstår ni att kvinnor all over the world går till jobbet/skolan när de mår såhär? Girl power, I say, girl power.

MENS

Borde det inte vara skambelagt att prata om. Vetni, att när jag sa till några klasskamrater i Danmark att jag hade mensvärk visste de inte hur de skulle reagera. Någon skrattade till som att jag var tokig och vände sedan huvudet ner i arbetet igen i någon slags halv genans? Haha, va?? JAG HAR ONT I MAGEN. Inga konstigheter?!

Full förståelse för om man inte VILL tala om för andra vad som pågår i ens underliv, för att det känns privat, om man tycker blod är äckligt eller tycker att det verkar rätt over the top att göra konst av mens osv. Men hallåååå....hälften av jordens befolkning har, kommer ha eller har haft mens EN GÅNG I MÅNADEN väldigt många år av sitt liv. Det är liksom inget nytt det här? Det är typ som att de flesta killar får skägg om de inte rakar sig. Ingen skam där inte?

Bildälla

Aja. Det jag egentligen skulle göra var att söka igenkänning för följande scenario: Du har sovit ganska dåligt hela natten, och även om du dagen innan vetat att mensen kommer när som helst är det inget du kan relatera till i sömnen. När du vaknar inser du att det som gör allt så obekvämt är att det gör ont i magen så fort du rör dig + att du mår illa. So it's that kind of a day coming. Det fulla kylskåpet verkar inte bjuda på något av intresse konstigt nog, och det finns bara ett alternativ framför dig nu. Nämligen att lägga dig i sängen igen för att samla kraft nog till att leta rätt på smärtstillande. Bortser man från kramp-vågorna som kommer och går blir du ändå löjligt nöjd när du lyckats ligga blickstilla så länge att smärtan inte känns. Men så måste du röra dig för att inte fucka upp kroppens blodomlopp (oh the irony), eller så kommer em fis som ett brev på posten och skickar smärtsignaler invärtes hela sin lilla långsamma färd ut. Helvete vad det suger.

Vill ni ha en god beskrivning av smärtan kan ni läsa HÄR.

Nu ska jag snart ta min stackars livmoder, som känns som en djurunge som blir överkörd om och om igen, och försöka hitta lite piller. Wish me luck.


Till och med luggen har kapitulerat.


måndag 25 januari 2016

Okey, so I've slept all day...

..guess I needed that?

Och nu behöver jag mat. Har inte så mycket mer att säga om dagen. Eller jo, den lilla tiden jag inte sov lyckades jag både ha sönder ett glas (samt städat upp det med en dammsugare som är sönder) och slå huvudet ashårt in i ett skåpsluckehörne. Strålande dag! Har den varit fin för er eller? Utanför mina fönster är det svart som natten. Seeya tommorah.


söndag 24 januari 2016

Alltså dessa två


Brännässlor och gran stod på kaninernas meny idag. Utöver pellets, citronmeliss och basilika. Torkade brännässlor är hett tips till er med kaniner och marsvin. Inte minst vintertid när det inte finns nåt att plocka ute. I och med att de inte får äta för mycket av det går det inte åt så mycket, men det är supernyttigt - och dessutom rikt på C-vitamin.

Jag förstår ju att jag är jävig, men är de inte sinnessjukt söta? 



Kan inte hjälpa att jag ser fram emot våren då han slipper bli så smutsig och blöt. 
För att inte tala om allt som fastnar i hans fluffiga vinterpäls. 



Men han är ju himla gullig som boll.  Lilla älsklingen. Han fyllde ju 1 år för bara nåra dar sen!


Och sen kunde jag inte välja bilder på Stella så ni får en hel liten serie:



Mitt lilla energiknippe. Som slickar sig om munnen väldigt ofta. Haha. Erkänn gullig tunga?



Är det bara jag eller är hon löjligt vacker?



Haha, men alltså. Lilla vän.



Så himla smäcker och näpen.


För att från en annan vinkel vara väldigt lik en musklig kamphund.



Alltid, alltid nyfiken och vänlig. Mina fina.



lördag 23 januari 2016

Döden...

Hallå, visste ni att Rabies är dödligt?? Får man Rabies DÖR MAN. Det finns inget botemedel!! Min svåger har precis varit utomlands, blev biten av en hund och när han tre dagar senare kontaktade svensk vårdcentral blev han varse om allvaret. Så oklara symptom också. Typ ångest, huvudvärk, förvirring och kramper. För det är ju inte lätt att framkalla själv?? Aah. Så obehagligt. Hade ingen aning om att det ALLTID är dödlig utgång??? Så blir man biten ska man uppsöka vård så absolut snabbt som möjligt för att få vaccin. 


Nu är det tydligen väldigt ovanligt att svenska hundar har rabies. Men det är ju inte direkt värt att chansa. Det smittar genom salivet, så man ska inte heller låta sig bli slickad på. Även katter, rävar och fladdermöss kan bära på viruset. 

Det här kändes bara som viktig allmänbildning. (Källa)


Så, glöm inte heller att vaccinera era djur, thank you very much!

Har idag också uppdaterat mig om hur man städar kvicksilver. Some serious shit det med.

Och - min svåger är alltså okej! Thank God.

fredag 22 januari 2016

Jag orkar inte!

Att jag inte bloggat idag! Va tusan.

Bildkälla

Googlade inspiration, och oklart vad denna bilden har med saken att göra.. men där mina vänner har ni en klassisk "boob-omfamning". Helt jäkla omotiverad hand på Mileys bröst. Han trycker ju för tusan upp fingertopparna för att nå. Lägg handen på midjan som en vettig människa, sir. Rihanna hann ju pressa in sin arm mot sidan i alla fall, innan vänster mans-hand han peta sig in på henne också. Äckel-gubbe. Sluta.

Okeeeeej. Då går jag och lägger mig nu! Hörs imorrn.

torsdag 21 januari 2016

You are freaking me out

Y'all probably know Siri, right? Den dära tal-supporten på iPhone. Alltså att man säger till telefonen vad den ska göra, t ex öppna ett program, söka efter något på internet eller tala om hur många grader det är utomhus - och så gör den det, på talkommando. Det finns en motsvarande tjänst på Android. På min telefon heter den Galaxy. Låt mig delge en konversation jag haft med hen: 

(Galaxy svarar också i tal, men allt dokumenteras liksom som i en chatkonversation. Därav att jag kan visa.)



Aaaah.

onsdag 20 januari 2016

Y'ello

Här har ni en som aldrig druckit en jello-shot..! Hah. Känns obehagligt? Löses den upp i munnen eller ska man svälja hela gele-klumpen? Feel free to serve me one at some point.

Hur som helst. Det där var ju random. Jag har haft en dag off idag. Bara ätit, tagit hand om djuren och kollat på serier. Och provat lite yoga faktiskt! Vad finns inte på Youtube, som jag brukar säga. Men därav mitt dröjsmål med dagens inlägg.

Nu är det skrivet i alla fall och jag kan somna med gott samvete i detta popcorn-doftande rum. Hoppas att ni haft en fantastisk dag! ♡


Yey!!!!! Vill ni att jag ska fortsätta med Sunday SumUps förresten..?



måndag 18 januari 2016

Winter Wonderland

Ursäkta om jag tjatar men det är så himla vintrigt här!! Måste dela med mig lite. Så kan ni stadsmänniskor drömma er bort från slask och bara gräsmattor till denna snö-idyll. Hehe. Men innan ni deppar ihop får ni komma ihåg att det är skitkallt också.



 Jag sa att det var snö här va? På vissa ställen går den upp till knäna, men för det mesta är den "bara" 2-3 decimeter.



Vart man än tittar hittar man fina små utsnitt. Och överallt ligger det som en sockervadds-topping.



Den lägger sig sjukt göttigt på endel ställen. Det här känns ju typ som Bay-Max i bomull eller nåt.



Och jag går runt och tror att jag är nån slags proffsfotograf i jakt på den perfekta bilden. Inte så svårt på det här stället.



Ser ni? Ah. Så himla lugnt och rofyllt. 



Här har vi en matta som jag hängde upp för torkning några veckor tillbaka. Men ser ju rätt lantligt och härligt ut.



Här  har sockervadds-täcket kanat ner för taket. Whoooow. Ser grymt mäktigt i verkligheten.



Och även här göttar det till sig!



Ställer man sig liksom mot väggen där innanför är det lite som att stå i en snögrotta.



Som sagt. Så himla mycket schyssta vyer. Och så krispig luft på det.


Heja Dalsland!

söndag 17 januari 2016

Nu. Inte sen. NU.

Jag ska vara ärlig, jag har inte följt med i nyhetsrapporteringen eller debatten kring de fruktansvärda övergreppen under nyår (i Köln och Stockholm). Jag blir bara fullständigt förtvivlad och så utarmande trött. Och utan att aktivt söka upp artiklar eller sändningar får jag höra ändå. Som jag förstår det handlar argumentationerna i Sverige nu mycket om ifall övergreppen är en invandrar-fråga eller inte. Som jag också förstått det utfördes de specifika övergreppen av unga invandrarkillar? Det finns ju absolut relevans i att fråga sig varför de skedde - till det hör givetvis att se till deras bakgrund.

Men jag tvekar inte en sekund på att liknande övergrepp utförts av svenska killar. Eller män från alla möjliga olika kulturer. Så kanske är det inte en invandrar-fråga ändå. Kanske inte. Are you kidding me? Det går inte att bortse från att de männen som utförde nyårs-övergreppen var invandrare. För det var de. Men det som heller inte går att bortse ifrån att svenska män gör det också. Att män från alla kulturer gör det. Män utför övergrepp. Generellt. Män anser sig ha rätt till kvinnan och hennes kropp på ett helt sjukt sätt.

Bildkälla

Jag skrev för drygt ett år sen ett inlägg om övergrepp jag utsatts för. Och som jag sa då, there's plenty more where that came from. Pianoläraren som alltid sträckte armarna över tangenterna så att de rörde mina bröst när han skulle visa något, fylle-killen på festen som blev arg och valde att agera ut det genom att hålla mig hårt fast och försöka kyssa mig mot min vilja, männen som när de kramas lyckats placera sina händer alldeles för nära mina bröst, killen som fast vi inte kände varandra särskilt väl alltid smekte min arm, lade handen i min midja eller höll om min nacke på ett alldeles för intimt sätt. It's a never ending story. Så vidrigt när man tänker på det.

I de flesta fallen uppfattade jag inte det som ett övergrepp. Det tror jag är ett väldigt vanligt problem. Att varken förgriparen eller offret förstår vad det är som händer. Måns Vestin sätter tydliga ord på förgriparens vinkel i sin debattartikel "Jag lät min hand ta tag i hennes rumpa".

Vi måste sluta vara så himla känslomässiga och tänka "han skulle aldrig" eller "jag vet vem han är". Jag har sett män jag älskar begå övergrepp på tjejer. Män jag aaaaldrig hade trott det om. Som jag utan att faktiskt veta sanningen hade vittnat till förmån för utan att tveka. För att jag trott mig känna dem så väl. Jag vet nu, att det inte finns. Klart det finns tänker man. Kanske. Men statistiken talar för sig. Och Vestins artikel är så point on. Vår samhällsstruktur är rubbad till vansinne. 

Bildkälla


Vi måste sluta NU. Vi måste säga till! Alltid! En obekväm situation, ett bråk med en man som blev ställd mot väggen, ett dumförklarande....kan ändå vara det som gör att en tjej inte blir utsatt för övergrepp, kan vara det som gör att killen tänker sig för nästa gång. Det är att göra en insats för hela samhället. För dig, mig och alla kvinnor och män som mot sin vilja är fångade i denna falska bild av vad som är okej och inte.

Det här kanske verkar som ett oerhört generaliserande inlägg. (Lyssna hemskt gärna på denna argumentation för skillnaden mellan övergrepp på kvinnor och män 09.11-15.40.) Och jag vet att det säkert är provocerande i mångas ögon. Men det här är ingen lek. Det här är allvar. Det är verkligheten. Och den måste vi ändra på. Vi måste. Nu.

Bildkälla
Var aldrig tyst.

lördag 16 januari 2016

Djungelns Drottning, typ

Idag är det bättre hörrni! Och ni ska äntligen få er rapport från den fantastiska kvällen. Eller rapport och rapport, men några bilder i alla fall! Det var ju, som bekant, maskerad och vi firade Johanna (min syster) som fyllde 27. Temat var Kungligt så jag vart helt sonika lejon, haha.


Ett lejon som såg ut lite som en tiger. Men ändå. Det tog typ fyra dar för mig att ta mig samman och borsta ur håret. Lite äckligt kanske, hehe, men såååå tråkigt! Tog typ 1,5 h.



Det var svårt att veta vad jag skulle göra med mitt ansikte på kort för vissa helt naturliga poser såg superkonstiga ut. Därav denna oklara neutrala min på alla kort. Tora var alv-prinsessa!



Ursäkta, men HUR snygg? Smäller av! Den lilla grejen på huvudet är en näver-krona, haha. Man ser ju liksom inte toppen. Men sjukt fin! Hela hon alltså.



Och Johanna, the very birthday-babe, var Queen of Hearts (Hjärter Dam)! Också sjukt gorgeous! Som en utsökt liten bakelse. Jag stylade hela gänget (mig, Tora & Johanna) innan, så blev typ en halv arbetsdag före festen. Men det var himla kul och blev väldigt bra!



Grattis igen älskade syster! Och tack till dig och alla andra som gjorde en så vansinnigt trevlig kväll! ♡