...
.
...

söndag 28 augusti 2016

Öppet brev till Sophia Jarl ang. förslaget att förbjuda hijab i skolan


Det är helt otroligt vad många olika spår du får med i din artikel Sophia. Saker som över huvud taget inte har med saken att göra. (För jag förstår det som att det är kvinnoförtrycket du vill bli av med?) Men jag kan inte riktigt låta dig stå oemotsagd, så trots att det kanske blir lite spretigt, kommer här motargument till några av de saker du tar upp.


”Alla barn har rätt att växa upp som jämlikar. Därför ska hijab och andra typer av slöjor förbjudas på flickor i svenska grundskolan”, skriver Sophia Jarl (M)."

Att jämlikhet grundas i huruvida flickor har på sig hijab eller inte, är helt uppåt väggarna. Jämställdhet innebär, enligt Nationalencyklopedin, att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. 
Jag anser att ett väsenligt område i livet är de kläder man bär, den output man väljer att ge och helt enkelt rätten att ha på sig det man vill. Jämlikar skapas inte genom att alla måste anpassa sig efter varandra och se (!) likadana ut. Jämlikar skapas genom ömsesidig respekt för varandra, inklusive olika åsikter, seder, klädstil eller livsval. Varför skulle det vara bättre att tvinga någon att ta av sig kläder än att ta på dem? (Stark #BurkiniBan-känsla.) Kan inte folk få välja själva?  


”Du som påstår att det är föräldrarnas rätt att tvinga små flickor att bära slöja är enligt mig skyldig att berätta varför det är en rättighet.”

Det är föräldrars rätt att tvinga barn att bära slöja likväl som det är deras rätt att tvinga dem  att ha på sig stövlar när det regnar, tvinga dem att äta grönsaker eller bara säga att ”Nej, det blir ingen tv ikväll” helt utan argumentation. Fram tills att ett barn är myndigt har föräldern rätt att bestämma. Hur kommer det sig att små barn får döpas och välsignas hit och dit till en religion (t ex kristendom) som de inte har något som helst val att tillhöra eller ej? Jo, för att det är upp till föräldrarna att avgöra vad de tycker är bäst för sina barn fram tills att de är så gamla att de kan bestämma själva. Det hör föräldraskapet till.

Jag kan inte uttala mig om huruvida det faktiskt pågår ett tvång, som du talar om. Men som jag har förstått det är det ofta ett eget val när man vill ta på den. Och nae, kanske har en, låt säga, tioåring inte full koll på hela bakgrunden till hijabens uppkomst. Men jag tror inte att de barn som får ett kors i present av mormor är medvetna om att korset faktiskt från början är
 ett avskyvärt tortyrredskap där levande människor spikades upp för att dö hängandes i fruktansvärda smärtor, heller.



Bildresultat för baby with crucifix
Bildkälla



I Sverige har vi religionsfrihet. Alltså enligt grundlagen ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Det vill säga att individen har rätt till att utöva sin religion och att den rättigheten ska vara skyddad.1 Så vitt jag vet får man bära kors i skolan? Eller kippa? Eller turban? Hur som helst. Något av det jag tycker  är absolut viktigast för ungdomarna i vårt land, är att få vara sig själva, uttrycka den de är och hitta sig själva genom att testa olika. Om det är med eller utan slöja är helt orelevant.

Jag håller med om att undervisningen ska vara fri från religiösa inslag. Jag menar att lärarna ska vara ojäviga i sin utbildning oavsett privat tro så att eleverna kan bilda sig en egen uppfattning. Men
individen måste väl rimligtvis få vara sin egen? Vad tror du att det ska ge om man tvingar ungdomar att ta avstånd från sin religion? Det ger ju inga vibbar av religionsfrihet direkt. Eller jämlikhet för den delen.


"Slöjan är en relativt vanlig syn i vår vardag men det är hög tid att vi alla inser vad slöjan står för. Det är först när vi utgår ifrån dess ursprungliga syfte som vi alla förstår att det är olämpligt för barn och ungdomar att bära detta uttryck. Slöjan, i olika skepnader, ska dölja och minska kvinnans, och i detta sammanhang även flickans, attraktivitet. Den används för att reglera relationen mellan man och kvinna. Det är kvinnan och flickan som ska underordna sig mannen i möten och genom oönskad ögonkontakt. Genom att kvinnan underkastar sig mannen upprätthålls hedersnormen och mannens ärbarhet. Svenska skolan är folkrätts- och grundlagsskyldig att verka för jämställdhet. Den sexualisering och begränsning som slöjan symboliserar hör inte hemma i svenska skolan."

Jag bär inte slöja. Jag känner nämligen inget behov av det. Jag är uppvuxen i ett kristet hem där det inte var tal om att använda hijab. Däremot bar jag ett kors runt halsen tills långt efter att jag var myndig. Mina föräldrar såg alltid till att jag och mina syskon var hela och rena, enligt sina värderingar, och hade ofta – när jag började experimentera i högstadiet – starka åsikter om vad som var lämpligt för mig att ha på mig när jag gick utanför hemmets väggar.


Det här är väl inget nytt eller konstigt. Förmodligen passar det in på många av oss. Kanske även dig, Sophia? Men det finns ju såklart många variationer på detta. I en del hem är det kanske viktigt exakt vad för typ av plagg man har på sig, vilket märke de är, eller vilket kön de var tänkta för när de tillverkades. I andra är det kanske inte så noga om det är ett slitet hål här och var så länge man är glad och bekväm. I ett tredje läggs det kanske inte så stor vikt på kläderna alls utan på vem man blir som person och hur man för sig. I ett fjärde ser man kanske kroppen som mer privat än i andra. 
Det jag försöker komma fram till är, att vi är alla olika och att det är okej! Och oavsett bakgrund, kan hijaben, eller andra typer av slöjor, betyda något helt annat än det uppenbarligen gör för dig. Du ser ett kvinnoförtryck. Du ser ett hinder. Du ser det som något att gömma sig bakom. Men att tro att alla ser bärandet av hijab som du, som inte ens bär den själv, är ju faktiskt väldigt inskränkt.




Jämlikhet är inte att allt måste vara exakt lika. 

Till exempel handlar inte jämlikhet om att man och hustru tar lika många diskar i veckan. Jämlikhet är att båda får göra sin röst hörd, får lika mycket respekt och att man kommer fram till ett resultat som passar båda. Vill Lena ta alla diskar medan Björn ligger på soffan och läser tidningen efter maten? Fine! Björn gör väl något annat. Eller inte. Upp till dem. Kanon! Det är jämlikhet.

Jämlikhet är att alla ska få ta besluten om sitt eget liv.



Couldn't agree more. Det där är oerhört bra formulerat och något som jag önskar att fler kunde inse. Men att förbjuda hijaben skulle inte hjälpa till där. Det skulle begränsa flickor ännu mer. Det skulle bara vara att återigen säga till dem ”du får inte göra som du vill, du får inte ha på dig vad du vill, det ska någon annan bestämma åt dig”. Vansinne.


"De ska kunna sjunga, dansa, leka, springa och idrotta obehindrat i den svenska skolans vardag."


Ursäkta, sen när hindrar en hijab någon från att sjunga?? Eller dansa?! Jag visste inte att man inte kunde ha en huvudbonad när man leker eller springer? Eller idrottar? Barn kan ju röra sig snabbare än en gasell fullt påprackade i overall, halsduk, mössa och fem halsdukar till. Hijab är ju som en...ja, en lätt slöja, i jämförelse.



"De kvinnor, i Sverige idag, som säger sig bära slöja frivilligt – vad symboliserar den för dem? Vad vet de om dess ursprung och syfte? Jag har ännu inte hört någon företrädare, oavsett sida för eller emot, förklara slöjans syfte på något annat sätt än hur jag själv framhåller den i debatten."


Som "säger sig" bära slöja frivilligt? Tycker du det känns rimligt att här antyda att alla som säger att de trivs med slöja ljuger?  
Eller att dumförklara ytterligare? De vet förmodligen mer om dess ursprung och syfte än du. Det är deras historia. Framförallt vet de nog mer om varför de bär den idag än du. 
Snacka om att ta sig tolkningsföreträde. Lyssna på individen. Se till individen. Eftersom du inte har svaret på dina frågor har du uppenbarligen inte talat med de kvinnor i Sverige som bär slöja, så att du vet vad den kan symbolisera för dem?


Bildresultat för i'm wearing hijab because
Bildkälla


"Givetvis är ett långsiktigt värdegrundsarbete till flickor och kvinnors egna val och individens frihet bäst för ett demokratiskt samhälle. Men hur många generationer flickor är du beredd att offra för att nå dessa värderingsförändringar?"

Jag tänker aldrig kompromissa med kvinnors egna val eller individens frihet. Återigen. Är det inte jämlikhet du vill åt här, att skippa kvinnoförtrycket, att
inte tvinga kvinnor? Det löses väl knappast genom ett annat tvång?


"Hedersrelaterade normer och våld har blivit ett ovälkommet inslag i vårt jämlika Sverige. En lagstiftning mot slöja i skolan markerar att vi politiker är beredda att gå före för att uppnå en nödvändig förändring."

En lagstiftning mot slöja i skolan skulle markera att Sverige är ett rasistiskt land som förtrycker kvinnor och inte ser till individen. Du förhindrar inte våld genom att förbjuda hijaben. Det säger väl sig självt??



"Det har vi gjort när det gäller kvinnors rösträtt, barnaga och homosexuellas rättigheter. Jag ser ingen skillnad i den här frågan."

Låt mig då förklara. Kvinnors rösträtt: tvingade ingen, öppnade bara fler möjligheter. Barnaga: man slår inte barn, sluta med det. Homosexuellas rättigheter: återigen, tvingar ingen – ger bara fler möjligheter. 
Att förbjuda hijab? : Bestämma hur kvinnor ska klä sig

Nej, det kan jag omöjligt vara för. Är jag emot hijab då undrar kanske du? Nej, verkligen inte. För oavsett om det finns kvinnor som känner sig tvingade att ha hijab, finns det också kvinnor som vill ha på sig hijab. Och kvinnor bör, precis som alla andra, själva få besluta vad de vill ha på sig.




Jag avser inte att göra några anklagelser om islamofobi, men FN:s definition av rasism är följande: "Rasism är varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet." 2


Jag tycker också otroligt synd om de som lever i Sverige men som inte får ta del av jämställdheten - som vi i alla fall jobbar för att uppnå. Män och kvinnor lever inte jämställda i Sverige. Visst, vi kanske är långt fram i jämförelse med andra länder. Men vi är då verkligen inte vid målet. Praktiskt taget alla kvinnor i Sverige påverkas av patriarkatet. Kvinnor med hijab och de utan. Att nå ännu närmre jämställdhet görs inte genom att tvinga kvinnor att ta av sig sin hijab. Det tror jag att man gör genom att jobba med feminismen och dess kamp för att allas lika rättigheter och möjligheter – sociala och politiska såväl som ekonomiska.

Det här med att bära hijab eller inte är ju så mycket mer komplext än att vara "för eller emot", som det kan framstå i det här inlägget. Våra argument kan vara riktiga eller inte, men oavsett representerar de inte på något sätt helheten. Det handlar om individer, kulturer, människor, möten, respekt, historia, nutid och så mycket mer. Det är inget man lättvindigt röstar för eller mot. Det är större än så. Dessutom är jag osäker på om det ens är vår debatt att föra. Är det verkligen du och jag, som inte väljer att bära hijab, som ska föra någon slags utomstående argumentation för något vi kanske aldrig kommer att förstå till fullo?



"Oavsett anklagelser kommer jag aldrig vika ner mig i kampen för flickor som förvägras möjligheten att välja sin framtid."

Börja med att låta flickor själva välja vad de ska  ha på sig då. 


1: http://www.migrationsinfo.se/befolkning/religionstillhorighet/religionsfrihet/
2: http://nwt.se/asikter/insandare/2014/12/09/definition-av-rasism?refresh=true

lördag 11 juni 2016

Jag har inte ord ♡

Vet ni vad, x antal veckor (typ 5) har gått, och jag känner att det kommer nog inte fler inlägg från mig just nu. Lusten finns helt enkelt inte där. Och det är super-super-konstigt för mig... som sen 2009 haft bloggandet som något av det absolut roligaste jag vet. När jag går in på min blogg och tittar så blir jag stolt. Och jag vill inte att det ska ta slut. Jag önskar att jag hade lust att producera material till er varje dag, för jag älskar att se det i det flödet, och jag älskar att ni har uppskattat det. Men det är ju bara att inse, saker och ting förändras...och..allt har sin tid?




Jag utgår från att det här inte är lika livsomvälvande för er som för mig, haha. Men i vad som hade varit åtta år i september, har det varit en del av min vardag. Varje dag har jag tänkt på er, på bloggen. Varje dag, flera gånger, i drygt sju år, har min hjärna varit inställd på att skapa bloggmaterial till er. Och att formulera inläggen har verkligen varit något av det roligaste jag gjort i mitt liv. Därför är jag stolt. Att jag fortsatt, fast en del tyckt det varit konstigt - inte minst jag själv. Jag är stolt för att jag genom åren skrivit nästan 2000 inlägg. Jag är stolt för att jag lyckats få folk att skratta, tänka till och tagit sig tid. Jag är stolt för att mina åsikter fått spridning via den här bloggen. Jag är stolt, för att bloggen är en del av mig - och kommer alltid att vara, oavsett när det tar slut. Att ha bloggen, och er, de här åren har varit väldigt viktigt för mig. Min plats. Som ni ville dela.


Mitt i livet (med dig)



Det finns så mycket att säga. På sätt och vis vill jag knyta ihop säcken, sammanfatta allt, formulera vad jag lärt mig, vad som hänt under tiden och vad jag tror att framtiden har att erbjuda - med eller utan blogg. Men jag vet inte om det går. Arkivet finns ju att tillgå för det, egentligen. Såklart har jag tankar kring detta som inte hamnat här än. Men på något sjukt, och lite sorgligt, sätt känns detta inte längre som platsen där jag vill publicera dem. Kanske ska de bara finnas, eller gro, i mitt huvud. Jag vet inte.

Jag är i alla fall väldigt, väldigt tacksam och glad för er som följt mig här. Som läst mina inlägg, kommenterat, delat, bara varit här - varit en del av gänget. Det ska ni verkligen veta. Visserligen har jag aldrig bloggat för läsarantalet - det har aldrig varit högt. Men att ni ändå tyckt att mitt innehåll varit underhållande är kul och alldeles hjärtevärmande! Så tack. Mer tack än jag tror ni förstår. När jag tänker tillbaka på detta kommer jag att tänka på er. NI är en del av mitt liv, för alltid.



Något ska väl ändå sägas om framtiden... Och vetni, den finns nog på youtube för min del. Ett tag i alla fall! Jag känner mig så pepp på min kanal just nu, att lägga upp en video varje tisdag är veckans höjdpunkt. Jag älskar det. För nu är det min plats. Jag vill inte låta flyktig, jag tror youtube kommer vara mitt hem på nätet ett bra tag framöver. Men med min nyss funna insikt om bloggandet vill jag vara ödmjuk för livets nycker. Vem vet vad som händer. Jag redigerar en video i detta nu i alla fall, så mycket kan jag säga, haha.

Nu måste jag sluta skriva, innan ni tappar orken att läsa helt. Har ni några frågor är ni hemskt välkomna att maila dem till dinfavoritmail@gmail.com, eller om ni lyckas nå mig på nåt annat sätt. Jag kollar nog kommentarsfältet här de närmaste dagarna i alla fall. Ni får ju oerhört gärna följa mig på youtube också såklart..! Jag kommer inte längre publicera de inläggen här på bloggen, så ni hittar mig här:
MIN YOUTUBEKANAL


Så, så  mycket kärlek från mig till er. Jag kanske återvänder hit sporadiskt om jag har nåt särskilt ämne som passar bäst att publicera här. I så fall blir det ett kärt återseende. Men då lovar jag att länka på mina andra plattformar så att ni hänger med. Massa kram. Ännu mer kärlek. Enjoy life! Farväl. 

lördag 21 maj 2016

The end?

Hej igen..!


Vad händer med mitt lilla bloggande egentligen?


Är detta goodbye..??


Jag vet inte, men i så fall återkommer jag med ett riktigt avsked.


Tillsvidare fortgår nog min oklara lilla paus. Och så kommer vloggarna såklart.


Min trötta kväll når snart sin ände.


Men först bjuder jag på en liten pose!

tisdag 17 maj 2016

Vlog; Patrick Allier | Dalslands Konstvandring 2016

Som ni vet älskar jag konst och design. Jag har turen att dela det intresset med min käre svåger Patrick. Det är fantastiskt att bo tillsammans med någon som verkligen utövar yrket, att få följa processen, inspireras och såklart även se resultatet. På Dalslands Konstvandring var vår gård en av stoppunkterna, och Patrick ställde ut sin konst. För er som inte hade möjlighet att ta er hit har jag denna vecka sammanställt en liten vlog från galleriet. Hoppas att ni gillar det lika mycket som jag. 





Patrick Allier
patrickallier@gmail.com
www.patrickallier.blogspot.se
Instagram & Facebook


Ps. Dela gärna klippet så fler får ta del av detta fina! ♡

söndag 15 maj 2016

Kväll


Hej! I'm alive!


Men det här är en mer sanningsenlig bild av hur det ser ut när jag bloggar.


Jag har liksom tagit en liten paus för att se hur lång tid det tog tills jag hade nåt att blogga om igen.


Tyvärr har det inte hänt än. Jag vet inte exakt hur jag ska ta detta vidare. Men jag gör som det känns bra.


Och just nu är det bara att tillåta mig själv att ta en paus utan att tänka på konsekvenserna.
Ni får veta mer när jag vet mer och kan formulera det på ett vettigt sätt.


Hoppas ni mår bra! 

lördag 14 maj 2016

Hon, han, hen, hin. Osv.

Jag skulle vilja göra en vlog med tankar och frågor jag har kring transpersoner och ickebinära. Tar jag mig för stort utrymme som cis-person då, borde jag bara googla istället för att upprepa frågor som de/ni i den communityn kanske fått tusen gånger och är trötta på attt besvara? Finns det någon kvar som orkar förklara? Jag känner att vloggen är mitt naturliga forum för att ställa frågorna, youtube är den plats där jag hittils lärt mig mest om t ex transpersoner och att det också är där jag skulle kunna sprida det jag lär mig vidare. Men jag måste lära mig mer och jag har så många frågor som kanske är för intrikata för google? Vad säger ni? Är det någon som har en åsikt? 

Bildkälla