Hur har ni det idag?
Jag har det rätt bra. Förutom ett smärre allergianfall efter att ha rensat ut Nelsons bur. Mmm..andningssvårigheter. Skönt. Plus att jag ägnade en halvtimme åt att få fram det lilla livet under en hylla, som han bestämde sig för att använda som hideout, när han fick komma ut och springa i rummet idag. Men men, han mår bra. Och jag med, ish.
Jag har reflekterat lite över det här med olika sätt att se film. Funderar ni liksom jag, i princip konstant, på hur saker egentligen är gjort? Att man så fort en blurrad nacke filmas, som motspelare till den som har repliken, tänker att det kanske är en stand-in.
 |
| Bildkälla |
Att varje gång det är ett djur i bild räkna ut var dess djurskötare står (superlätt om det är en hund).
(Det ska dock sägas att Downton Abbey-labradorerna är fruktansvärt begåvade.)
 |
| Bildkälla |
Att notera allas kläder och fundera på vem som gjort eller valt dem.
 |
| Bildkälla |
 |
| Bildkälla |
Att när skådespelaren kollar in i kameran alltid föreställa sig kameran som hen obviously spelar mot.
 |
| Bildkälla |
Och när någon gråter mest fokusera på tårarna samt hur och när de faller/inte faller.
 |
| Bildkälla |
Jag vet liksom inte hur man ser en film utan att notera alla de här grejerna. Eller jo, ibland, om jag blir riktigt medsvept av historien kan det hända att jag för en stund förloras i händelseförloppet liksom. Men det är som att jag analyserar varje detalj och inte kan låta bli att beundra hela produktionen som fått ihop allting. Men det förstör inte, jag tycker det är rätt kul. Det är som att inte bara underhållas av en, förhoppningsvis, fantastisk film ett tag, utan också få betrakta ett konstverk. Typ. Gör ni också så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar