Yes, we CAN

Här kan du lyssna på inlägget!


Jag är för ett informerat och upplyst samhälle. En förutsättning, eller i alla fall ett väldigt bra hjälpmedel, för det tror jag är debatt. Diskussion där flera åsikter lyfts, luftas, vänds och vrids. Vi människor mår bra av att prata om saker. Vi har också ett språk som vi, i kombination med vår intelligens, är helt ensamma om. Ibland kan det tyckas vara en nackdel (djur verkar ju ha det rätt gött), men jag ser det absolut som en fördel. Vi är kapabla att lära oss saker vi själva inte har erfarenhet av genom samtal med andra. Vi har förmågan att se utanför våra egna upplevelser och ta hänsyn till mer än bara vår egen överlevnad. Tillsammans borde vi vara oslagbara, på ett positivt sätt!

Nu nyttjar kanske inte människan de här förmågorna optimalt, men många av oss verkar ju vara rätt pigga på debatt i alla fall! Och även om det sannerligen kan vara ganska tröttsamt ibland, så tror jag som sagt att det är något viktigt och bra.

Jag läste en artikel av Lisa Jisei där hon bl a skriver:

"'Sverige behöver inte en debatt om farorna med träning och hälsosam kost', sägs det. Jo, det gör vi. Nu."

Och det motiverar hon starkt vidare för i sin text. Men det fick mig också att tänka på något som Natashja Psomas Blomberg (aka Lady Dahmer) satt fingret så bra på i sin blogg:

"Som ni vet vid det här laget så är det många som upprörs av att jag vägrar skriva negativt om fetma och övervikt. En gemensam faktor brukar vara att mina kritiker oroar sig för att folk får för sig att det är ok att vara tjock och då inte vilja göra nåt åt det för ni vet ju att det hemskaste som finns är just en tjockis som inte gör nåt åt sin kropp. En del går så långt i sin tankegång att de uttrycker rädsla för att fetma ska bli ett nytt dödligt och farligt ideal och att jag då förespråkar en farlig livsstil som kan komma att påverka många negativt. ”Kan förstärka hälsofarliga beteenden”. Ja ni hör ju hur foliehattarna prasslar.

(...) Ett problem idag är väl att unga människor svälter sig själva, super för mycket samt tränar sönder sina kroppar. Inte att de äter sig tjocka. (...) En, EN, bloggare som skriver nyanserat och positivt om kroppar som demoniseras, hatas och kränks i alla andra rum kommer inte bidra till nåt annat än ökad självkänsla, självacceptans och välmående. Så jag planerar att fortsätta!"

Och båda dessa citat förtydligar en tredje (femte? tionde?) sak jag också tycker är viktig: nämligen att debatten, för att bli som mest konstruktiv och effektiv, behöver vara nyanserad. Som just i detta exemplet: det har tjatats om övervikt, diabetes, viktnedgång och aneroxia i aaages nu. Ämnen som  inte ska glömmas bort eller marginaliseras. Men vi vet allt, eller i alla fall väldigt mycket, om det där redan. Nu tycker jag att det är dags för oss att använda vår mänskliga intelligens och se till de områden där vi faktiskt behöver lära oss mer. Vi (alla alltså) behöver inte fler recept på hur man kan/ska tappa kilon, vi behöver inte höra mer om riskerna med övervikt och vi behöver verkligen inte mer fatshaming.

Bildkälla

Jag vet att det handlar om vad som säljer. Och alla har vi en kropp som går att förändra, så där sätter konsumtionsvinnarna in sin stöt. "Oavsett hur du ser ut kan du bli bättre!"-tänket, som jag skrivit om tidigare, är ett extremt lukrativt försäljningsknep. Så det lär vi inte bli av med på ett tag, tyvärr. För så länge efterfrågan (som ju i sin tur existerar tack vare ovan nämnda tänk) finns, kommer det stå någon där, redo att tjäna pengar på vår olycka. Och the evil ekorrhjul är igång.

Men här kan ju återigen vår intelligens och förmåga att tillgodose oss kunskap komma väl till pass! Vill samhället inte tillhandahålla en nyanserad och vettig bild av verkligheten får vi förse oss själva med den. Och för att göra det måste vi våga se utanför vår egna lilla box och pröva våra övertygelser. Det kan kännas ovant och läskigt, men vi har inget att vara rädda för. Det värsta som kan hända är att man lär sig något nytt eller att man blir än mer övertygad om den ståndpunkt man hade som utgångsläge. Det är ju bara att välkomna.

Det är lättare än man kanske tror att ta sig utanför sin box. En god grundregel är att lyssna på människor som man inte håller med i allt och som pratar om saker man aldrig har hört om tidigare (även sånt som kan verka galet). För mig är Natashja en sån person. Hon är t ex en av extremt få som säger något annat, än det precis alla andra gör, när det gäller syn på kroppen . Därför tycker jag att hon är en otroligt viktig spelare i dagens debatt och en fantastisk källa (det finns hundratals skarpa inlägg att botanisera bland!) till upplysning.

Bildkälla

Kanske är det nya träningsidealet bättre än t ex size zero och heroin chic som fick en massa människor att svälta sig till döds. Men själva konceptet med ett kroppsideal är dödsdömt från början. För förutom att alla kroppar är olika, är också alla människor olika. Ideal visar ingen respekt för kroppars olika förmågor eller människors olika prioriteringar.

Det är självklart bra att vara hälsosam, och det är  något de flesta förmodligen vill vara. Men hälsosam kan vara många olika saker. Det är inte bara en vältränad kropp. Det kan se ut på en massa olika sätt. Och det här ständiga bedömandet som ideal medför. Kan vi inte bara slopa det? Allt som befinner sig bara lite utanför idealets ramar ska man skämmas för. Allt som befinner sig innanför idealets ramar ska hyllas. Och det är där det blir fel, oavsett hur bra idealet är tänkt att vara från början. 

Lisa skriver om det i sin artikel:

"Att försöka bli frisk ifrån ortorexi – manisk överhälsosamhet, är långt ifrån enkelt. Precis som med anorexi och bulimi är kampen lång. Men det finns en skillnad. När min sjukdom tar över blir jag överöst med beröm. När jag kör dubbla träningspass och beställer salladsluncher får jag bekräftelse. Fettet som börjar försvinna till förmån för tonade muskler ger mig komplimanger. Att neka till kakfatet, och få till träningspasset på julafton ses med beundrande ögon. När jag instagrammar en bild på löparskor i spåret kl. 05:30 får jag 200 likes!" 

Det är trist att inte kunna köpa detta nya, till synes härliga och friska, ideal med hull och hår. Jag tycker man ska träna på och uppfylla idealet om det är det man mår bra av, men inte för idealets skull. Och oavsett om det påverkar en själv eller inte tycker jag att man ska se till helheten. Hur ser den ut, vad är effekten, vad gör det här med mig, vad gör det med andra, varför ser det ut som det gör? är frågor som kan vara bra att ställa. För att få svar på dem rekommenderar jag att man pratar med människor man ser upp till, som förstår en och som man litar på. Men att man också, som sagt, vänder sig till dem som man inte alltid håller med, de vars åsikter man måste tänka en extra vända på och de som säger saker man aldrig hört talas om förut.

Då tror jag att vi kan börja närma oss en balans. Åtminstone på individnivå. Och med mer upplysta människor kan vi tillsammans skapa en efterfrågan på det vi tycker är viktigt. På så sätt kan vi, ett steg i taget komma närmare än förändring. Let's talk! som man säger. Let's question! Let's not be afraid of new things och Let's make a better future! *viftar med amerikansk flagga* Seriöst så sitter vi på makten över framtiden om vi bara vågar lita på våra förmågor och dess kraft. Kom igen, vi kör!

Bildkälla

Vad jag vill? Jag vill att vi (inklusive jag själv) ska bli bättre på att se saker från flera perspektiv, våga ifrågasätta våra övertygelser och ta hänsyn till andras upplevelser. Jag vill att ingen ska känna att de behöver skämmas för hur de ser ut. Jag vill att det allmänna budskapet "Du borde bli bättre!" som pumpas ut i alla kanaler ska försvinna. Jag vill att folk ska sluta bedöma varandra på grund av utseende. Jag vill att idealens betydelse i vårt samhälle ska omarbetas kraftigt, om inte upphöra helt. Jag vill att vi ska våga prata om saker, också det som är svårt eller krångligt. Jag vill att vi ska prata om det vi behöver veta mer om för att folk ska kunna må bra. För jag vill att alla ska kunna må bra, på sina egna villkor. Och för att det ska kunna ske behövs förändring, det förstår ni ju. Let's! 'Cause we CAN.