Öppet brev till Sophia Jarl ang. förslaget att förbjuda hijab i skolan

Det är helt otroligt vad många olika spår du får med i din artikel Sophia. Saker som över huvud taget inte har med saken att göra. (För jag förstår det som att det är kvinnoförtrycket du vill bli av med?) Men jag kan inte riktigt låta dig stå oemotsagd, så trots att det kanske blir lite spretigt, kommer här motargument till några av de saker du tar upp.


”Alla barn har rätt att växa upp som jämlikar. Därför ska hijab och andra typer av slöjor förbjudas på flickor i svenska grundskolan”, skriver Sophia Jarl (M)."

Att jämlikhet grundas i huruvida flickor har på sig hijab eller inte, är helt uppåt väggarna. Jämställdhet innebär, enligt Nationalencyklopedin, att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jag anser att ett väsenligt område i livet är de kläder man bär, den output man väljer att ge och helt enkelt rätten att ha på sig det man vill. Jämlikar skapas inte genom att alla måste anpassa sig efter varandra och se (!) likadana ut. Jämlikar skapas genom ömsesidig respekt för varandra, inklusive olika åsikter, seder, klädstil eller livsval. Varför skulle det vara bättre att tvinga någon att ta av sig kläder än att ta på dem? (Stark #BurkiniBan-känsla.) Kan inte folk få välja själva?  


”Du som påstår att det är föräldrarnas rätt att tvinga små flickor att bära slöja är enligt mig skyldig att berätta varför det är en rättighet.”

Det är föräldrars rätt att tvinga barn att bära slöja likväl som det är deras rätt att tvinga dem  att ha på sig stövlar när det regnar, tvinga dem att äta grönsaker eller bara säga att ”Nej, det blir ingen tv ikväll” helt utan argumentation. Fram tills att ett barn är myndigt har föräldern rätt att bestämma. Hur kommer det sig att små barn får döpas och välsignas hit och dit till en religion (t ex kristendom) som de inte har något som helst val att tillhöra eller ej? Jo, för att det är upp till föräldrarna att avgöra vad de tycker är bäst för sina barn fram tills att de är så gamla att de kan bestämma själva. Det hör föräldraskapet till.

Jag kan inte uttala mig om huruvida det faktiskt pågår ett tvång, som du talar om. Men som jag har förstått det är det ofta ett eget val när man vill ta på den. Och nae, kanske har en, låt säga, tioåring inte full koll på hela bakgrunden till hijabens uppkomst. Men jag tror inte att de barn som får ett kors i present av mormor är medvetna om att korset faktiskt från början är ett avskyvärt tortyrredskap där levande människor spikades upp för att dö hängandes i fruktansvärda smärtor, heller.

Bildkälla

"Sverige är ett modernt sekulariserat land. Vi har avskaffat statskyrkan och våra skolor ska vara fria från religiösa inslag."

I Sverige har vi religionsfrihet. Alltså enligt grundlagen ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Det vill säga att individen har rätt till att utöva sin religion och att den rättigheten ska vara skyddad.¹ Så vitt jag vet får man bära kors i skolan? Eller kippa? Eller turban? Hur som helst. Något av det jag tycker  är absolut viktigast för ungdomarna i vårt land, är att få vara sig själva, uttrycka den de är och hitta sig själva genom att testa olika. Om det är med eller utan slöja är helt orelevant.

Jag håller med om att undervisningen ska vara fri från religiösa inslag. Jag menar att lärarna ska vara ojäviga i sin utbildning oavsett privat tro så att eleverna kan bilda sig en egen uppfattning. Men individen måste väl rimligtvis få vara sin egen? Vad tror du att det ska ge om man tvingar ungdomar att ta avstånd från sin religion? Det ger ju inga vibbar av religionsfrihet direkt. Eller jämlikhet för den delen.

"Slöjan är en relativt vanlig syn i vår vardag men det är hög tid att vi alla inser vad slöjan står för. Det är först när vi utgår ifrån dess ursprungliga syfte som vi alla förstår att det är olämpligt för barn och ungdomar att bära detta uttryck. Slöjan, i olika skepnader, ska dölja och minska kvinnans, och i detta sammanhang även flickans, attraktivitet. Den används för att reglera relationen mellan man och kvinna. Det är kvinnan och flickan som ska underordna sig mannen i möten och genom oönskad ögonkontakt. Genom att kvinnan underkastar sig mannen upprätthålls hedersnormen och mannens ärbarhet. Svenska skolan är folkrätts- och grundlagsskyldig att verka för jämställdhet. Den sexualisering och begränsning som slöjan symboliserar hör inte hemma i svenska skolan."

Jag bär inte slöja. Jag känner nämligen inget behov av det. Jag är uppvuxen i ett kristet hem där det inte var tal om att använda hijab. Däremot bar jag ett kors runt halsen tills långt efter att jag var myndig. Mina föräldrar såg alltid till att jag och mina syskon var hela och rena, enligt sina värderingar, och hade ofta – när jag började experimentera i högstadiet – starka åsikter om vad som var lämpligt för mig att ha på mig när jag gick utanför hemmets väggar.

Det här är väl inget nytt eller konstigt. Förmodligen passar det in på många av oss. Kanske även dig, Sophia? Men det finns ju såklart många variationer på detta. I en del hem är det kanske viktigt exakt vad för typ av plagg man har på sig, vilket märke de är, eller vilket kön de var tänkta för när de tillverkades. I andra är det kanske inte så noga om det är ett slitet hål här och var så länge man är glad och bekväm. I ett tredje läggs det kanske inte så stor vikt på kläderna alls utan på vem man blir som person och hur man för sig. I ett fjärde ser man kanske kroppen som mer privat än i andra. 

Det jag försöker komma fram till är, att vi är alla olika och att det är okej! Och oavsett bakgrund, kan hijaben, eller andra typer av slöjor, betyda något helt annat än det uppenbarligen gör för dig. Du ser ett kvinnoförtryck. Du ser ett hinder. Du ser det som något att gömma sig bakom. Men att tro att alla ser bärandet av hijab som du, som inte ens bär den själv, är ju faktiskt väldigt inskränkt.

Bildkälla

Jämlikhet är inte att allt måste vara exakt lika. 

Till exempel handlar inte jämlikhet om att man och hustru tar lika många diskar i veckan. Jämlikhet är att båda får göra sin röst hörd, får lika mycket respekt och att man kommer fram till ett resultat som passar båda. Vill Lena ta alla diskar medan Björn ligger på soffan och läser tidningen efter maten? Fine! Björn gör väl något annat. Eller inte. Upp till dem. Kanon! Det är jämlikhet.

Jämlikhet är att alla ska få ta besluten om sitt eget liv.

"Flickor ska inte uppfostras att dölja sin kropp inför männens blickar och ta ansvar för hur män reagerar i deras sällskap. Flickor, precis som pojkar, har rätt att växa upp fritt utan begränsningar."

Couldn't agree more. Det där är oerhört bra formulerat och något som jag önskar att fler kunde inse. Men att förbjuda hijaben skulle inte hjälpa till där. Det skulle begränsa flickor ännu mer. Det skulle bara vara att återigen säga till dem ”du får inte göra som du vill, du får inte ha på dig vad du vill, det ska någon annan bestämma åt dig”. Vansinne.


"De ska kunna sjunga, dansa, leka, springa och idrotta obehindrat i den svenska skolans vardag."

Ursäkta, sen när hindrar en hijab någon från att sjunga?? Eller dansa?! Jag visste inte att man inte kunde ha en huvudbonad när man leker eller springer? Eller idrottar? Barn kan ju röra sig snabbare än en gasell fullt påprackade i overall, halsduk, mössa och fem halsdukar till. Hijab är ju som en...ja, en lätt slöja, i jämförelse.


"De kvinnor, i Sverige idag, som säger sig bära slöja frivilligt – vad symboliserar den för dem? Vad vet de om dess ursprung och syfte? Jag har ännu inte hört någon företrädare, oavsett sida för eller emot, förklara slöjans syfte på något annat sätt än hur jag själv framhåller den i debatten."

Som "säger sig" bära slöja frivilligt? Tycker du det känns rimligt att här antyda att alla som säger att de trivs med slöja ljuger?  Eller att dumförklara ytterligare? De vet förmodligen mer om dess ursprung och syfte än du. Det är deras historia. Framförallt vet de nog mer om varför de bär den idag än du. Snacka om att ta sig tolkningsföreträde. Lyssna på individen. Se till individen. Eftersom du inte har svaret på dina frågor har du uppenbarligen inte talat med de kvinnor i Sverige som bär slöja, så att du vet vad den kan symbolisera för dem?

Bildkälla

"Givetvis är ett långsiktigt värdegrundsarbete till flickor och kvinnors egna val och individens frihet bäst för ett demokratiskt samhälle. Men hur många generationer flickor är du beredd att offra för att nå dessa värderingsförändringar?"

Jag tänker aldrig kompromissa med kvinnors egna val eller individens frihet. Återigen. Är det inte jämlikhet du vill åt här, att skippa kvinnoförtrycket, att inte tvinga kvinnor? Det löses väl knappast genom ett annat tvång?


"Hedersrelaterade normer och våld har blivit ett ovälkommet inslag i vårt jämlika Sverige. En lagstiftning mot slöja i skolan markerar att vi politiker är beredda att gå före för att uppnå en nödvändig förändring."

En lagstiftning mot slöja i skolan skulle markera att Sverige är ett rasistiskt land som förtrycker kvinnor och inte ser till individen. Du förhindrar inte våld genom att förbjuda hijaben. Det säger väl sig självt??


"Det har vi gjort när det gäller kvinnors rösträtt, barnaga och homosexuellas rättigheter. Jag ser ingen skillnad i den här frågan."

Låt mig då förklara. Kvinnors rösträtt: tvingade ingen, öppnade bara fler möjligheter. Barnaga: man slår inte barn, sluta med det. Homosexuellas rättigheter: återigen, tvingar ingen – ger bara fler möjligheter. 

Att förbjuda hijab? : Bestämma hur kvinnor ska klä sig. 

Nej, det kan jag omöjligt vara för. Är jag emot hijab då undrar kanske du? Nej, verkligen inte. För oavsett om det finns kvinnor som känner sig tvingade att ha hijab, finns det också kvinnor som vill ha på sig hijab. Och kvinnor bör, precis som alla andra, själva få besluta vad de vill ha på sig.

"Vi lever i en orolig värld där religion ofta används som skyddande sköld för odemokratiskt agerande. Att bemöta försvaret av jämställdhet med anklagelser om islamofobi är fegt."

EXAKT, Sophia. Är det kvinnoförtrycket du vill sumpa? Tvinga inte kvinnor då. Religion har inte med saken att göra. 

Jag avser inte att göra några anklagelser om islamofobi, men FN:s definition av rasism är följande: "Rasism är varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet." ²

Att förbjuda hijab vore enligt mig en inskränkning av utövandet av grundläggande friheter, t ex religionsfrihet. 


"Den här debatten handlar inte om de kvinnor och flickor som har möjlighet att välja. Den handlar om de som lever i Sverige men som ändå inte får ta del av det jämställda samhälle Sverige är. Jag är stolt över ett Sverige där män och kvinnor lever jämställda."

Jag tycker också otroligt synd om de som lever i Sverige men som inte får ta del av jämställdheten - som vi i alla fall jobbar för att uppnå. Män och kvinnor lever inte jämställda i Sverige. Visst, vi kanske är långt fram i jämförelse med andra länder. Men vi är då verkligen inte vid målet. Praktiskt taget alla kvinnor i Sverige påverkas av patriarkatet. Kvinnor med hijab och de utan. Att nå ännu närmre jämställdhet görs inte genom att tvinga kvinnor att ta av sig sin hijab. Det tror jag att man gör genom att jobba med feminismen och dess kamp för att allas lika rättigheter och möjligheter – sociala och politiska såväl som ekonomiska.

Det här med att bära hijab eller inte är ju så mycket mer komplext än att vara "för eller emot", som det kan framstå i det här inlägget. Våra argument kan vara riktiga eller inte, men oavsett representerar de inte på något sätt helheten. Det handlar om individer, kulturer, människor, möten, respekt, historia, nutid och så mycket mer. Det är inget man lättvindigt röstar för eller mot. Det är större än så. Dessutom är jag osäker på om det ens är vår debatt att föra. Är det verkligen du och jag, som inte väljer att bära hijab, som ska föra någon slags utomstående argumentation för något vi kanske aldrig kommer att förstå till fullo?


"Oavsett anklagelser kommer jag aldrig vika ner mig i kampen för flickor som förvägras möjligheten att välja sin framtid."

Börja med att låta flickor själva välja vad de ska  ha på sig då. 


1: http://www.migrationsinfo.se/befolkning/religionstillhorighet/religionsfrihet/

2: http://nwt.se/asikter/insandare/2014/12/09/definition-av-rasism?refresh=true

Jag har inte ord ♡

Vet ni vad, x antal veckor (typ 5) har gått, och jag känner att det kommer nog inte fler inlägg från mig just nu. Lusten finns helt enkelt inte där. Och det är super-super-konstigt för mig... som sen 2009 haft bloggandet som något av det absolut roligaste jag vet. När jag går in på min blogg och tittar så blir jag stolt. Och jag vill inte att det ska ta slut. Jag önskar att jag hade lust att producera material till er varje dag, för jag älskar att se det i det flödet, och jag älskar att ni har uppskattat det. Men det är ju bara att inse, saker och ting förändras...och..allt har sin tid?

Jag utgår från att det här inte är lika livsomvälvande för er som för mig, haha. Men i vad som hade varit åtta år i september, har det varit en del av min vardag. Varje dag har jag tänkt på er, på bloggen. Varje dag, flera gånger, i drygt sju år, har min hjärna varit inställd på att skapa bloggmaterial till er. Och att formulera inläggen har verkligen varit något av det roligaste jag gjort i mitt liv. Därför är jag stolt. Att jag fortsatt, fast en del tyckt det varit konstigt - inte minst jag själv. Jag är stolt för att jag genom åren skrivit nästan 2000 inlägg. Jag är stolt för att jag lyckats få folk att skratta, tänka till och tagit sig tid. Jag är stolt för att mina åsikter fått spridning via den här bloggen. Jag är stolt, för att bloggen är en del av mig - och kommer alltid att vara, oavsett när det tar slut. Att ha bloggen, och er, de här åren har varit väldigt viktigt för mig. Min plats. Som ni ville dela.

Det finns så mycket att säga. På sätt och vis vill jag knyta ihop säcken, sammanfatta allt, formulera vad jag lärt mig, vad som hänt under tiden och vad jag tror att framtiden har att erbjuda - med eller utan blogg. Men jag vet inte om det går. Arkivet finns ju att tillgå för det, egentligen. Såklart har jag tankar kring detta som inte hamnat här än. Men på något sjukt, och lite sorgligt, sätt känns detta inte längre som platsen där jag vill publicera dem. Kanske ska de bara finnas, eller gro, i mitt huvud. Jag vet inte.

Jag är i alla fall väldigt, väldigt tacksam och glad för er som följt mig här. Som läst mina inlägg, kommenterat, delat, bara varit här - varit en del av gänget. Det ska ni verkligen veta. Visserligen har jag aldrig bloggat för läsarantalet - det har aldrig varit högt. Men att ni ändå tyckt att mitt innehåll varit underhållande är så kul och alldeles hjärtevärmande! Så tack. Mer tack än jag tror ni förstår. När jag tänker tillbaka på detta kommer jag att tänka på er. NI är en del av mitt liv, för alltid.

Något ska väl ändå sägas om framtiden... Och vetni, den finns nog på youtube för min del. Ett tag i alla fall! Jag känner mig så pepp på min kanal just nu, att lägga upp en video varje tisdag är veckans höjdpunkt. Jag älskar det. För nu är det min plats. Jag vill inte låta flyktig, jag tror youtube kommer vara mitt hem på nätet ett bra tag framöver. Men med min nyss funna insikt om bloggandet vill jag vara ödmjuk för livets nycker. Vem vet vad som händer. Jag redigerar en video i detta nu i alla fall, så mycket kan jag säga, haha.

Nu måste jag sluta skriva, innan ni tappar orken att läsa helt. Har ni några frågor är ni hemskt välkomna att maila dem till dinfavoritmail@gmail.com, eller om ni lyckas nå mig på nåt annat sätt. Jag kollar nog kommentarsfältet här de närmaste dagarna i alla fall. Ni får ju oerhört gärna följa mig på youtube också såklart..! Jag kommer inte längre publicera de inläggen här på bloggen, så ni hittar mig här:

Din Favorit på Youtube

Så, så  mycket kärlek från mig till er. Jag kanske återvänder hit sporadiskt om jag har nåt särskilt ämne som passar bäst att publicera här. I så fall blir det ett kärt återseende. Men då lovar jag att länka på mina andra plattformar så att ni hänger med. Massa kram. Ännu mer kärlek. Enjoy life! Farväl. ♡

Vlog; Storytime | "Det hände helt sjuka saker med min kropp"

Vlog; Mina Favoriter | Maj 2016

Direktlänk om du vill tumma upp/prenumerera ♡

Länkar:

@spearstwins

@avant.arte

♡ Mer om Tess Asplund

Picasso-klippet

♡ The Grey People

Humans of New York

Första bilden i cancer-serien (går att bläddra vidare därifrån)

Några favoriter: 1, 2, 3, 4.

Min inspirationsinsta @dfinspo

Korsstygns-sidan; Stitchpoint

Bloggkommentatorerna

Det upplästa inlägget

The War of Post-Its

♡ Kattmamman

Vlog; 20 prenumeranter!! - 20 saker ni inte vet om mig

The end?

Hej igen..!

Vad händer med mitt lilla bloggande egentligen?

Är detta goodbye..??

Jag vet inte, men i så fall återkommer jag med ett riktigt avsked.

Tillsvidare fortgår nog min oklara lilla paus. Och så kommer vloggarna såklart.

Min trötta kväll når snart sin ände.

Men först bjuder jag på en liten pose!

Vlog; Patrick Allier | Dalslands Konstvandring 2016

Som ni vet älskar jag konst och design. Jag har turen att dela det intresset med min käre svåger Patrick. Det är fantastiskt att bo tillsammans med någon som verkligen utövar yrket, att få följa processen, inspireras och såklart även se resultatet. På Dalslands Konstvandring var vår gård en av stoppunkterna, och Patrick ställde ut sin konst. För er som inte hade möjlighet att ta er hit har jag denna vecka sammanställt en liten vlog från galleriet. Hoppas att ni gillar det lika mycket som jag. 

Patrick Allier
patrickallier@gmail.com
www.patrickallier.blogspot.se
Instagram & Facebook


Ps. Dela gärna klippet så fler får ta del av detta fina! ♡

Kväll

Hej! I'm alive!

Men det här är en mer sanningsenlig bild av hur det ser ut när jag bloggar.

Jag har liksom tagit en liten paus för att se hur lång tid det tog tills jag hade nåt att blogga om igen.

Tyvärr har det inte hänt än. Jag vet inte exakt hur jag ska ta detta vidare. Men jag gör som det känns bra.

Och just nu är det bara att tillåta mig själv att ta en paus utan att tänka på konsekvenserna.

Ni får veta mer när jag vet mer och kan formulera det på ett vettigt sätt.

Hoppas ni mår bra! ♡

Hon, han, hen, hin. Osv.

Jag skulle vilja göra en vlog med tankar och frågor jag har kring transpersoner och ickebinära. Tar jag mig för stort utrymme som cis-person då, borde jag bara googla istället för att upprepa frågor som de/ni i den communityn kanske fått tusen gånger och är trötta på attt besvara? Finns det någon kvar som orkar förklara? Jag känner att vloggen är mitt naturliga forum för att ställa frågorna, youtube är den plats där jag hittils lärt mig mest om t ex transpersoner och att det också är där jag skulle kunna sprida det jag lär mig vidare. Men jag måste lära mig mer och jag har så många frågor som kanske är för intrikata för google? Vad säger ni? Är det någon som har en åsikt? 

Bildkälla 

Vlog; RWSID #3

En dag för sent, jag vet, men här är den! Random Wierd Shit I've Done, everybody..!

Direktlänk till klippet om du vill tumma upp/prenumerera. ♡

Tidigare RWSID.

Hej Darlings..!

Ibland när jag kollar tillbaka på gamla inlägg jag gjort för flera år sen, eller får påminnelser av Facebook om gamla statusar...  Så tänker jag att mitt liv var så mycket roligare förr. Det hände så mycket knäppt, jag såg humor precis överallt och jag kunde ha en hel hög med utkast som väntade på att publiceras. Och jag har funderat på var tusan det har tagit vägen?? Har alla de händelserna slutat att dras till mig? För jag ser dem inte längre. 

Även om två tårar precis rann ner för min kind (enbart på grund av trött öga som legat åt samma håll för länge), haha, så är det inte en sorglig tanke. Utan bara ett konstaterande jag inte helt fått rätsida på. 

Men idag kollade jag på en hel nyhetssändning för första gången på... Kanske tre år? Eller så? Det kan ju verka nonchalant, barnsligt, korkat och naivt. Men det handlar om att jag inte klarat att utsätta mig för den smärtan det innebär. Det är kanske något att jobba på. Men är det nåt positivt som kommer med utbrändheten så är det att jag nu har en fullgod ursäkt att inte se eller lyssna på nyheterna. Jag kan inte. 

Hur som helst. Idag gjorde jag det. Och det var hemskt. Men inte så illa som andra dagar. Poängen var att jag under de typ tio minuter som Rapport varade fick material till tre blogginlägg. Dels var det väldigt många roliga namn på de som var med i programmet, namnet Dick hade kunnat tillägnas en hel bloggpost och en reporter hade exakt samma röst som Helena Bergströms Melodifestival-karaktär (som jag f ö har väldigt svårt för). Men jag kommer inte skriva de inläggen. 

Detta fick mig att inse att all humor finns fortfarande där ute och allt knäppt händer fortfarande. Det är jag som inte dras till dem. Och även om jag sticker ut huvudet i världen och ser potentiella inlägg, så väljer jag att inte lägga energin på att skapa dem. De tre inläggen jag nämnde ovan hade kanske tagit 2-3 timmar att sammanställa, minst. Och med min energinivå så funkar inte det. Jag prioriterar annat. Och vetni, hade folk inte haft så mycket annat liv att hålla på med tror jag att alla hade bloggat. För det är skitkul! Men det kräver en viss livsstil. 

Och jag vet inte riktigt villen livsstil jag har just nu, eller hur den kommer se ut när jag reser mig på andra sidan av det här utmattningssyndromet. Det är nog därför bloggandet känns så kluvet. Jag varken kan, vill eller väljer att hitta eller skapa bloggmaterial - för det är verkligen ett jobb - så därför försöker jag fylla upp med inlägg om mig själv och mitt liv, som jag egentligen inte tänkt att den här bloggen ska handla om. 

Det är nog  ungefär så långt jag kommit i min tanke. Hehe. 

Godkväll! 

Jag uppskattar att ni är här.

♡

Oerhört konstig vandring

Imorrn börjar Dalslands Konstvandring! Här på gården bjuds det torsdag-söndag på:

Konst 

Min käre svåger Patrick ställer ut..! I galleriet i ladan hänger nu ett helt gäng fantastiska verk. Kom och kolla!! Och köp, om ni vill. Först till kvarn! (I guess?) 

Denna arma själ

Kanske. Men jag bor ju här! Så vill ni träffa mig finns det rätt goda chanser..! Om jag inte är utslagen och gömmer mig. Återstår att se. *lockar*

Fika

Inte just detta fika dock. Det som kommer säljas i vårt café (till förmån för Världens Barn!) är inte på plats än och jag har ingen aning om vad det är för nåt. Men grundat på tidigare erfarenheter lär det vara delicious, det är några från Kroppefjälls asylboende som står för bakandet..! 

Dessa två mjuk-bollar

Står absolut inte till bjuds. De är så mina att det ryker om det. Men ni kanske kan skymta dem! Och om ni frågar om lov och har tur få hälsa också. 

En makalöst vacker, dalsländsk gård i vårskrud

Aaaah. Se det som en snabb-retreat. Eller en lång. För ni är välkomna 11-18.

Mer info: Dalslands Konstvandring. 

Vlog; Mina Favoriter | April

Haha, men jag är ju knäpp. När jag väl ÄR i tid med vloggen tror jag ändå att jag är sen??
Här är den, på rätt dag, in all it's glory! Enjoy kära vänner. ♡

Direktlänk till klippet om ni vill tumma upp/prenumerera ♡


Länkaar

Saaras kanal
Saaras språkklipp
Saaras awesome wailing

Small Wilds hemsida
Small Wilds instagram

Chicken and Waffles (från Britney Spears instagram)

Marie Åhfeldt/@masillustra på instagram

@bigskybandits på instagram  & Klippet

Jenna Julien Podcast
Jenna Marbles
Julien Solomita


PS. Föredrar ni det här formatet eller Sunday Sumups? ♡

Strömavbrott

De stannar aldrig särskilt länge nu för tiden? Jag minns när jag var liten att det varade i dagar..! Har jag fabricerat det? Eller blandat ihop det med de få tillfällen orkaner slog ut el och vatten i dagar? Hur som helst. Idag gick strömmen på vår gård. Den var nog inte borta i mer än någon timma, men jag hade hela planen för en strömlös eftermiddag och kväll klar. Så när lamporna plötsligt lyste igen, kylskåpet fungerade, datorn kunde startas och mobilens laddare äntligen gjorde sitt jobb... Blev jag faktiskt ganska besviken! 

Jag hade säkert tyckt det var rätt tröttsamt efter ett tag, men det hade ändå varit befriande. Hade inte haft nåt annat val än att typ pyssla med djuren och läsa böcker. Jag hade tvingats ner i nuet istället för att ha fem tusen paralella spår att lägga min uppmärksamhet på. Det gav mig lite av en tankeställare. 

Såklart hade jag kunnat följa planen ändå, men av oklar anledning valde jag att inte gör det. Eller, jag vet precis varför. Var helt slut efter en extra lång promenad i en alldeles för varm tröja och orkade inte med tanken på att göra något annorlunda utan kände till 100% att Netflix var det rätta för mig. 

Så därav att vloggen är sen. Meeen, it'll come! Just nu tinar jag min ena skinka efter att ha suttit i kaninburen och insupit livet, trots allt. 

♡

Staying positive, kinda

Gårdagens inlägg var mitt femhundrade på den här bloggen! Wohoo! Knäppt, bara så lite, jisses vad jag legat i och high five oavsett! Detta firar jag lite i efterhand här nu med migrän och mensvärk. Hehe. Men en trevlig helg ligger bakom det, så jag är ändå tacksam att jag kunnat stå på benen idag. 

Denna glada vagn väntade leende på Mellerud Station medan jag var borta och gav ett varmt välkomnande hem idag. Det gillar man ju! 

Jag gillar ditt utseende och tycker det är värt att poängtera även om jag inte känner dig eller vet hur du har det

Det händer ganska ofta att jag får lust att ge någon en komplimang baserad på dens utseende. Jag tror att de allra flesta, kanske 95%, skulle bli jätteglada om jag gjorde slag i saken. Men jag tänker också att det för några stycken, förmodligen för fler än de som är medvetna om det, vore direkt skadligt. Det finns en hel tes om hur ytliga komplimanger borde undvikas helt och hållet. Jag orkar inte redogöra för den, googla, och det är inte heller säkert att jag till fullo står bakom den. Men den har en oerhört god och viktig poäng. Nämligen att utseendebaserade komplimanger i många fall ger ett destruktivt resultat. Har man aldrig gått i de tankebanorna förstår jag att det kan verka drastiskt eller märkligt, men läs lite om det så tror jag ni förstår. 

Detta gör hur som helst att jag låter bli att spontana fram repliker som "Jag måste bara säga att du är så vacker!", "Du ser fantastisk ut i den där!", Du är nåt så fruktansvärt snygg!" eller "Du har de finaste ögonen jag nånsin sett!". Och när jag tänker på de som skulle kunna ta en sådan komplimang på ett bra sätt och kanske bli superglada känns det ju skittrist. Samtidigt som jag inte vill riskera att göra någon illa. Så svårt! Vad tänker ni om det här? 

Bildkälla 

Det är inte bara jag...

..som är glad för våren! 

Äntligen kan man plocka grönt till djuren utomhus!!!! 

Och de blir löjligt glada. 

Hihi, titta på Kaspers fluffiga kinder. 

♡

Vad händer med bloggandet?

Det är förhoppningsvis bara en fas. So I'll try to fight it through.

VAD låg i min vattenflaska?!?!!

Ursäkta, men är inte detta något av det äckligaste på länge??? Vad ÄR det där??

Vlog; Vårvlogg | Danska, Maskrosblad & En Vanlig Dag

Haha ok, jag VET att min danska är riktigt, riktigt dålig. Men vetni, det blir så när jag pratar med någon. Då hinner min hjärna inte formulera det som ska sägas först. Och tro det eller ej, det där halvblasket är bättre än svenska, för annars blir danskarna så nervösa och börjar prata engelska med en, haha. Här hittar ni den tidigare danska vloggen jag gjort...

Trädfällar-vloggen finnes HÄR, och vloggen jag pratar om att jag filmat var DENNA.

Seeya tommorah! ♡

👌

Prince

Har jag ju i princ(no pun intended)ip ingen relation till. Alltså jag tycker att han verkat vara en fantastisk persona med en särskild begåvning för scenutstyrsel (om det nu var han som tog besluten kring det). Plus att jag tycker Purple Rain är otrolig. Utöver den har jag faktiskt inte lyssnat mycket på hans musik alls, jag föddes väl ett årtionde för sent eller så. Men jag minns tydligt första gången jag introducerades för honom. 

Vi hade nämligen musikhistoria i högstadiet och fick en mängd klassiker presenterade för oss. Jag är faktiskt väldigt tacksam för det test vi fick göra utifrån de lektionerna, vår lärare hade verkligen rätt i att det var allmänbildning. Jag menar t ex Bad - Michael Jackson,  Voodoo Child - Jimi Hendrix, I Shot The Sheriff - Bob Marley och All You Need Is Love - Beatles (känner mig nu lite feministiskt kritisk, men ohwell) är ju sannerligen låtar jag vill ha vetskap om. Och så Purple Rain med Prince då. 

Men det roliga var att när vår lärare skulle visa oss ett klipp (haha, jag menar VHS) på när Prince framträdde live varnade han oss verkligen. Han menade att många hade extremt svårt för honom, direkt äcklades av honom och till och med kräktes vid åsynen av honom. Vår lärare berättade också att han själv varit en av dem som det vänt sig i magen för, men att han nu vant sig. Han betonade att om någon kände sig illa till mods var det helt okej att lämna klassrummet. 

?? Eller va? Filmen sattes på och jag förstod över huvud taget inte vad han menade? Visst, han var speciell, spektakulär och inte lik någon annat jag sett... Men illamående? Är det någon allmän grej eller?? Har ni hört talas om det? 

Det ska sägas att vår lärare också uttryckte sin kärlek för Princes musikaliska begåvning och höll ett hyllningstal till hans inverkan på musikhistorien osv. Så det var inte som att vi inte informerades om hans storhet. 

Och hade vi inte förstått det då hade vi ju sannerligen gjort det nu när var och varannan vän i sociala medier uttrycker sin sorg och saknad. Fint. Och lite skumt. Men kärlek är ju bra. Rest in peace. ♡

Jag är ju ändå ganska smart

Hade en så dålig dag, men följde utan att tänka på det två av råden från denna video och kvällen förbättrades faktiskt avsevärt. Tjoho! Annars då? Fint med vitsippor och så! 

En särskild frekvens

Undrar om det finns nån därute som lyssnar på radio konstant. Som på nåt sätt har satt i system att inte missa en minut..? Med tanke på hur mycket knäppisar det finns i världen (myself included, in someones opinion, I'm sure) borde det ju göra det? Undrar hur hen tänker... Vilken kanal har hen valt? Jag tror P1. Men sänds radio dygnet runt? Är det bara repriser på natten, så hen får lite oplågad paus i alla fall? Om det går repriser på dagen.. Använder hen de pauserna till att lyssna in sig på gamla sändningar, för att täcka den tiden som var innan hen kom på den här idén? Nöjer hen sig med att lyssna tillbaka till sin födelse..? Eller ska hen nödvändigtvis gå ända tillbaka till den första radiosändningen? Kan man hinna det? 

Det måste ju bero på hur gammal personen är i nuläget, och när han började lyssna förstås. Vem är denna kuf? Jag tänker mig automatiskt en äldre man. Kanske har han haft samma gamla goda radio alla dessa år? Han har säkert gjort en mental karta över vart täckningen är som bäst, och ser alltid till att ha extra batterier hemma. För han måste ju ändå kunna röra sig omkring. Något barn, barnbarn eller en vän har säkert gett honom hörlurar och mött stora protester men ändå möjliggjort för den radiobesatta farbrorn att röra sig från tomten och göra sin egen handling. 

Vilka program tycker han mest om? Sticker några timmar i tablån ut extra? Sådär så han fylls av endorfiner och blir inspirerad? Anpassar han sina aktiviteter efter det aktuella temat? Planterar han pallkragat medan han lyssnar på trädgårds-intervjun? Finns det något han helst skulle slippa höra, men tvingar sig igenom? Eller är allt ett enda bakgrundsljud? 

Jag har absolut ingen aning. Men jag skulle gärna vilja veta! 

Bildkälla 

5 saker jag felaktigt intalat mig själv

Att jag absolut inte kan ha varken samma frisyr eller kläder flera dagar i rad, för då kan folk tro att man är ofräsch.

??! Detta grundat på något en granne sa till mig när jag gick i sexan, inte alls rikta mot mig, men det var nog för att jag skulle ta åt mig och leva efter det i väldigt många år. Fattar ni vilket meck att komma på nya frisyrer hela tiden?? Sen ifrågasatte jag plötsligt mig själv en dag och slutade upp med fånerierna. Vad som hände? Ingenting. Förutom att jag kunde sova längre på morgnarna typ.

Bildkälla 

Att jag mäste läsa något när jag bajsar.

Återigen: ??! En gång var jag på ett läger på nån liten ö där det inte fanns någon toa, vilket gjorde att man fick göra sina behov i skogen. När en av de äldre tjejerna drog med bla mig som sällskap vände hon rätt vad det var tillbaka för att sno åt sig nån slags broschyr "för att hon inte kunde bajsa om hon inte läste något samtidigt". Jag tror att mixen av att jag tyckte hon var så cool och att hon pratade så öppet om att bajsa, något jag aldrig varit med om tidigare, gjorde att jag helt enkelt ville vara som henne? Det händer fortfarande att jag rycker åt mig nån schampoflaska när jag sätter mig på toan för att göra nummer två. Inte för att jag blir uttråkad utan för att jag en gång gjort det till ett måste och en vana. Knäppt.

Bildkälla 

Att jag måste använda tops efter att ha duschat, annars känner jag mig inte ren.

Eeeh, det här är väl inget superradikalt. Det är bara att det inte stämmer. Rensar absolut inte öronen eftet varje gång jag duschat (jag tror att det vore rent skadligt) och känner mig inte mindre ren för det. Men någon sa en gång till mig att hon kände så, och så bara ljög jag och sa det till en annan - helt i onödan. Och sen intalade jag mig helt enkelt att det var så. Va??

Bildkälla 

Att jag gillar Millencolin & Yellowcard.

Jag gör verkligen, verkligen inte det. Men det var coolt att tycka när jag gick i högstadiet, så jag trodde typ att jag gjorde det, köpte deras album för egna pengar och allt. Waste!!

Bildkälla 

Att jag tycker om Liseberg

Det gjorde jag absolut när jag var yngre. Men det tog några av mina ungdomsår för mig att inse att jag absolut inte uppskattar åkattraktioner. Inte över huvud taget. Känner mest: Låt mig va, släpp ner mig, jag kan gå själv tack - helt rakt dessutom. Är det bara jag? Liseberg kan väl vara trevligt att besöka nostalgiskt sett, men inte så urbota trevligt att det är värt att betala inträde för.

Bildkälla 

Är jag ensam om att ha blåljugit för mig själv på det här märkliga sättet?

Liten förvarning...

Direktlänk till klippet på youtube - där hittar ni all info.

It's all coming back to me now

Hej hörrni! Jag vet att det säkert inte märktes som ett avbrott för er, men för mig var det jättekonstigt att bara lämna er på obestämd tid i fredags. Nu blev det ju bara tre dagar, men ändå. Hade då varit trött och sjuk (utöver utbrändheten) så länge (totalt typ drygt en månad) att jag inte orkade prestera mer glada inlägg när allt bara kändes slitet. Och att vara ärlig med slitenheten blev så himla trist och deppigt att det inte heller kändes kul. Idag är jag faktiskt också jättetrött ska sägas. Men av en bra anledning..! Igår spontanade jag nämligen ner till Göteborg.

Lite trött, men ändå glad över att vara på väg.

Ni anar inte vad fantastiskt det var att kunna göra det. Det var inte helt spontant. Jag hade varit medveten om att "spontantrippen" eventuellt skulle ske i några dagar, vilket var det som gjorde att det gick. Och när den väl skedde var det inte så lättvindigt som man kanske kan tro. Men att lite halv oplanerat åka ner till Göteborg, gå på min kära systers konsert, sen dricka ett glas vin och styra upp en egen sallad från Hard Rock Cafés meny (kan rekommendera spenat, feta, rödbets, valnöts-sallad + pulled pork + pommes!!) tillsammans med en annan syster och sen bjuda in mig själv och nyss nämnda syster till vår gode vän Erik för göttigt häng i hans nya lägga... Det är en sån vinst för mig! I ca en halvtimme kände jag mig också, för första gången på seriöst två år, som mig själv med full energi. Det varade ju inte så länge, men oj vad härligt. Då får man ändå hopp om livet!

Jag planerade inte riktigt ett fullgott blogginlägg bildmässigt, för jag visste inte att jag skulle skriva idag. Men nåra (tydligen asmånga, inser jag nu) knäppte jag ändå, utifall att, innan mobilen dog. Så håll till godo:

Almhults kyrka. Sjukt nice kors. Sjukt nice konsert! Min syster sjunger i Torslanda Gospel. 

Sen vart det Hard Rock Café, som sagt, med the other sister - Johanna.

Och på väg hem i morse var jag så trött. Och fascinerad av min tröjas spegelbild i fönstret som tyvärr var svår att fånga. 

Det blev liksom dubbel upplaga av pärlorna, hälften i guld, hälften i silver. Knäppt.

Väl hemma åkte jag faktiskt direkt till en...vad heter det ens? Bilfirma? Däckarna, i alla fall, i Mellerud. Där jag möttes av en fruktansvärt trevlig Håkan som fixade det planerade däckbytet på bilen en hel timma i förväg. Tack Håkan! Du är en exceptionellt sympatisk person.

Medan jag väntade tog jag en supersnabb selfie. Det kändes liksom som fel ställe att ta självporträtt på.

Men var tvungen att ta kort på denna fantastiska klocka, som fanns i receptionen, trots åskådare.
Känns den inte som en glassreklam på något sätt? Heja Däckarna! Bra inredning.

Nu ska jag se på Girls tills jag inte orkar mer. Hej så länge!

I'll be back

Återkommer när jag har nåt att bidra med. Hej så länge!

Jag är sjuk och orkar ej mer!

Idag har väl egentligen varit en helt okej dag, men pga fortfarande förkyld finns det liksom ingen energi över till er här. Dessvärre. Och det känns ju lite ovärt att bara gå in och skriva att jag inte har nåt att säga... Men det är ändå ett mentalt kryss och jag inbillar mig att nån av er kanske tycker det är trevligt att jag försöker i alla fall... 

Återkommer...