...
.
...

onsdag 3 februari 2016

Första gången

Det här är tydligen looken man ska ha för att slippa bli leggad på systemet!


Nu var det i och för sig inte jag som handlade. Men Johanna och jag sprang fram och tillbaka i kassan som nå andra rookies, för att vi ångrade oss och glömde grejer och var tvugna att sätta över pengar på rätt kort och hade massa väskor och påsar och grejer. Så tja. Kände mig oerhört vuxen.

Dessutom har hela två människor frågat mig om hjälp med att hitta, en till en gata och en till russinen på coop. Så känner att jag också har en trovärdig, göteborsk look? Jag vet inte. Men lite cool är jag ju oavsett.


tisdag 2 februari 2016

Vlog; Klipper Kaninernas Klor


Hörrni - missa inte att det finns textning om det är svårt att höra!




Detta är ju som ni ser klipp som spelades in för flera månader sen, i höstas, när Kasper var sjuk. Men först nu har jag samlat ihop allt och gjort det till en liten film. Hoppas ni gillart! Har jag världens sötaste kaniner eller vad? ♡

Klippet jag lärt mig detta från
När Kasper & Stella möttes 1:a ggn

måndag 1 februari 2016

Söndag

Nja. Men ändå vilodag. Så plöjer mest Netflix. De senaste:

Gossip Girl
Äntligen har jag sett färdigt hela serien..! Började 2008 men har sett om, och avslutat, den först i år. Dock hade någon spoilat vem själva Gossip Girl var redan innan, lite synd. Tycker ändå den höll måttet hela vägen igenom. Men man får ju vara lite i teenage mode. Och mot slutet tröttnar man ju på vissa relations-draman. Plus att Nate ligger med typ varje brud i hela serien? Aja. Gillarn! Men skönt att det är över. Sex säsonger räcker!

Bildkälla


Chelsea Does
Se den och säg vad ni tycker..! 

Bildkälla


The Carrie Diaries
Apropå teenage liksom. Men såg första säsongen när den kom 2013, så lite nostalgi att se den igen och ska bli intressant att se hur de lyckades med säsong två. ÄLSKAR 80-tal!

Bildkälla

söndag 31 januari 2016

Yo peeps..!

Har jag skrivit ett inlägg med den rubriken förut? Svårt att veta efter sju år. Hur som helst! Jag sitter på en buss mot stan. Jepp, jag är i Göteborg en sväng! Har filmat lite vloggmaterial så tänker att ni redan vet det. Men icke. Har hälsat på en syster och är nu på väg för att möta upp en annan, Johanna, för att hämta en nyckel. Älskar Göteborg. Och gillar ändå att åka buss. Så mysigt. 

Är supersnygg men det låter sig inte fångas på bild, så ni får en reasonable från igår istället. 


Hörs igen imorrn! ♡

lördag 30 januari 2016

Vänligen

Mäh, här bloggar jag om att jag vill va vän med Lars Lerin och så går han och skaffar sig ett program där han söker vänner. Vad  är oddsen? No hard feelings though, älskar programmet! Så här tycker jag om de tre första delarna:


Allt blir ju himla innerligt med vår käre Lars. Det är ganska otroligt att se så mycket relevant nerviga känslor i ett tv-program på nåt sätt. Och fastän Anni-Frid aldrig tar av sig sina solglasögon är hon ändå där. Kanske lite förutsägbart, i all sin mänsklighet, men ändå fint och så väldigt äkta.

Bildkälla


Ojojoj, vilket superobehagligt program! Mikael är ju så snygg att man nästan trillar baklänges (aldrig sett detta tidigare, for real), men han har också så mycket pondus att man konstant är livrädd för att han ska göra Lars till en blöt fläck. Samtidigt är Lars så modig och stark i sin skörhet att man vet att det här blir bra. Aah, bara kolla på det. 

Bildkälla


Att se Lars acceptera och möta det missbruk Leif har på ett så icke dömande sätt är något av det finaste jag sett på länge. Jag sitter och rådömmer och känner att Lars har erfarenheten på sin sida och borde läxa upp Leif, så han kan få ett bättre liv. Men icke. Istället klingar Lars sitt vattenglas mot Leifs snaps och så möts de. Jag älskar Lars för det.

Bildkälla


Lars - på riktigt! Vill du ha fler vänner så finns jag här! Jag beundrar dig och tycker att din värld verkar väldigt vacker. Jag vill bjuda dig och Junior på en hembakad kaka, även om jag skulle få prestationsångest och säkert googla fram nåt avancerat recept. Vi kunde sitta på din veranda och teckna medan katterna stryker sig mot våra ben eller jäser i solen. Jag vill göra en photoshoot med Junior och skratta tills vi kiknar. Jag skulle vilja höra mer om dina tankar och hålla din hand om det blir svårt. Det här är på gränsen till creepy, men jag uppskattar dig. Vänligen, Din Favorit 

fredag 29 januari 2016

Saker man MÅSTE göra


1. Krama tillbaks om ett barn kramar en

Bildkälla


2. Hjälpa till om någon över 60 ramlat

Bildkälla


3. Någon gång se Sound of Music, Titanic och Notting Hill. 

Bildkälla: 1, 2, 3


4. Ha ihjäl svårt lidande, döende djur (t ex roadkills).

Bildkälla


5. Känna sig oerhört göteborskt patriotisk under Gothia Cup (så länge man inte deltar i cupen)

Bildkälla


6. Erbjuda gravida sittplats i kollektivtrafiken

Bildkälla


7. Svara på inbjudningar (fb-event med över 200 inbjudna räknas ej)

Bildkälla


8. Någon gång lyssna på Aretha Franklin, Michael Jackson, Nina Simone, Beatles, Chaka Khan, Frank Sinatra, Stevie Wonder, Janis Joplin, Annie Lennox, Beyoncé, Queen och Whitney Houston

Bildkälla: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13


torsdag 28 januari 2016

Karma?

Såhär glad är jag idag!


För jag kollade Kaspers bett nyss och det såg helt fint ut! För er som inte är så insatta... Bettfel är väldigt vanligt på kaniner, och ofta påverkar det antingen munnen invärtes (kan framkalla bölder tex) eller gör så att kaninen inte kan äta ordentligt. Det gör att vid en sådan diagnos är avlivning inte sällan den direkta utgången. Och när jag var mina turer till veterinären med Kasper i höstas (för en annan grej) så visade det sig att hans bett var snett och lite annat. Ordinationen då blev dock bara att jag skulle ha koll på det - så det inte utvecklade sig och blev värre, samt se till att han äter ordentligt och inte verkar ha ont. Det sistnämnda har inte varit några problem men jag har haft sån ångest för att kolla hans bett igen att jag nästan inte mäktat med det. 

Men efter en hel del bråk med fluffbollen, som såklart inte ville att jag skulle greppa tag i hans huvud och dra isär de ömtåliga små (mjuuuuka!) läpparna...så gick han med på det. Allt var rakt och fint?! Det är nästan så jag vill titta igen för att jag knappt tror på det, men jag dubbelkollade och tjaa..? Hurra! 


Sen var de jätteduktiga på att sitta stilla när klorna skulle klippas också. 

Och Stella har preciis börjat låta mig klappa henne! Hon har alla gånger sen hon kom annars hoppat iväg!

Dessutom fick jag lyfta henne utan sprattel.

Plus att jag såg en jättefin hackspett.

Bra dag!


Ps. Idag utför mensvärken inga attacker utan gör bara ont som efter gårdagen liksom.
Det är så jag svär till ibland, men jag kan gå. Och vara glad! Bra dag.

onsdag 27 januari 2016

Mensvärk Update #2

Haha, man måste ju ändå skratta när ens syster ringer:

- Hej Mensis!
- Heh, ja...
- Då är vi två..!

Behöver jag ens säga att hennes mens kom igår och inte idag? Nu kommer ju förvisso mensvärken olika för olika människor, men ja. Man kan ju lugnt säga att hon var mer pepp än jag är just nu.

Det är så nära att jag inte pallar göra den här uppdateringen, men har man gjort en första del får man ju lov att göra en andra.

Förutom att slänga en massa ost på en gammal pasta och äta den låg jag kvar i sängen till typ klockan fyra. Det fanns helt enkelt inget bättre alternativ. Jag är ju tyvärr en av de (få?) som har en mensvärk som blir sämre och inte bättre av fysisk aktivitet. Annars hade jag lätt gått ut på en promenad. Men har alltför många (gråtandes) avbrutna idrottslektioner bakom  mig för att gå på den lätta.

Bildkälla

Hur som helst, vid sexton-snåret kunde jag faktiskt gå! Helt utan att någon högg med yxa i min mage eller slängde kettlebels mot bäckenbenet. Så då begav jag mig ut i plusgraderna för att ta hand om mina ninisar. Dagens första glädje infann sig! Min bästa investering någonsin.

Sen visade jag mig vara en superkvinna då jag passade ett barn i typ 2,5 h. Överkomligt ändå. Tills jag efter vårt delikata russin-mellanmål fick tillbaka the paaain. Så sista timmen fick barnet hålla till godo med en person till sängs. Vilket gick oväntat bra. Största utmaningen var när en vidrig bajs plötsligt producerades på en kanal alldeles för nära mig, så att säga. Men den lilla personen är nu överlämnad till en förälder, blöjan är bytt och jag ligger här, utmattad av smärta. Det tär i huvudet på en liksom.

Jag checkar ut nu. Imorrn lär allt bli bättre. Orkar inte försöka beskriva detta äckliga tillstånd nå mera. Men nu har ni kanske en aning. Det spelar ingen roll om pungspark eller mensvärk är värst. För män får statistiskt sett knappast en pungspark i månaden under 20-30 år av sitt liv? Nä. Aja. Skit samma!!!! Hörs imorrn. Tack och hej, ibland hatar jag att va tjej.

Bildkälla

#0 & #1

Mensvärk Update #1

Let me include you in this. En dag med mensvärk. Hur det kan vara. Sen sist har jag gått upp, hittat en ipren (eg behövt Panodil också, men det fanns inte), ätit en banan och sedan tagit med en skål müsli till sängen.


Väl där satte jag mig lutad med kuddar mot väggen och flingskålen på bröstkorgen för att under frukosten glida längre och längre ner för att undvika allt tryck på magen. Då och då drogs mitt ansikte ihop som ett russin av smärta och ibland fick jag liksom hålla andan för att inte aktivera någon som helst rörelse i anslutning till magen.

Svårt när man äter dock. Så där låg jag och pillade i mig min müsli, för varje tugga skickas vågor av smärta från livmodern upp mot revbenen, ner mot höfterna och ända ner till knäna. Väl färdig med maten kunde jag "slappna av" under täcket igen. Där fortgick de närmsta timmarna på samma sätt som i mitt förra inlägg. Försökte ligga heeelt stilla, vidöppnade munnen då och då för tysta vrål av smärta för att sedan surfa vidare helt enkelt.

Thank God for Internet.

Bildkälla

Nu har det lugnat sig såpass att jag inte behöver tänka på hur jag andas thank you very much. Djupa, lugna andetag går bra. Har jag riktig tur gör det inte ens ont om jag byter ställning. Får se hur detta utvecklar sig. Alltid lika oförutsägbart.

Jag vill verkligen förtydliga att det här inte handlar om självömkan. Utan om att bidra med insikt till er som inte upplever det här en gång i månaden. Riktigt jäkla dålig uppfinningsrikedom av vår skapare där. Och förstår ni att kvinnor all over the world går till jobbet/skolan när de mår såhär? Girl power, I say, girl power.

MENS

Borde det inte vara skambelagt att prata om. Vetni, att när jag sa till några klasskamrater i Danmark att jag hade mensvärk visste de inte hur de skulle reagera. Någon skrattade till som att jag var tokig och vände sedan huvudet ner i arbetet igen i någon slags halv genans? Haha, va?? JAG HAR ONT I MAGEN. Inga konstigheter?!

Full förståelse för om man inte VILL tala om för andra vad som pågår i ens underliv, för att det känns privat, om man tycker blod är äckligt eller tycker att det verkar rätt over the top att göra konst av mens osv. Men hallåååå....hälften av jordens befolkning har, kommer ha eller har haft mens EN GÅNG I MÅNADEN väldigt många år av sitt liv. Det är liksom inget nytt det här? Det är typ som att de flesta killar får skägg om de inte rakar sig. Ingen skam där inte?

Bildälla

Aja. Det jag egentligen skulle göra var att söka igenkänning för följande scenario: Du har sovit ganska dåligt hela natten, och även om du dagen innan vetat att mensen kommer när som helst är det inget du kan relatera till i sömnen. När du vaknar inser du att det som gör allt så obekvämt är att det gör ont i magen så fort du rör dig + att du mår illa. So it's that kind of a day coming. Det fulla kylskåpet verkar inte bjuda på något av intresse konstigt nog, och det finns bara ett alternativ framför dig nu. Nämligen att lägga dig i sängen igen för att samla kraft nog till att leta rätt på smärtstillande. Bortser man från kramp-vågorna som kommer och går blir du ändå löjligt nöjd när du lyckats ligga blickstilla så länge att smärtan inte känns. Men så måste du röra dig för att inte fucka upp kroppens blodomlopp (oh the irony), eller så kommer em fis som ett brev på posten och skickar smärtsignaler invärtes hela sin lilla långsamma färd ut. Helvete vad det suger.

Vill ni ha en god beskrivning av smärtan kan ni läsa HÄR.

Nu ska jag snart ta min stackars livmoder, som känns som en djurunge som blir överkörd om och om igen, och försöka hitta lite piller. Wish me luck.


Till och med luggen har kapitulerat.