Let me include you in this. En dag med mensvärk. Hur det kan vara. Sen sist har jag gått upp, hittat en ipren (eg behövt Panodil också, men det fanns inte), ätit en banan och sedan tagit med en skål müsli till sängen.
Väl där satte jag mig lutad med kuddar mot väggen och flingskålen på bröstkorgen för att under frukosten glida längre och längre ner för att undvika allt tryck på magen. Då och då drogs mitt ansikte ihop som ett russin av smärta och ibland fick jag liksom hålla andan för att inte aktivera någon som helst rörelse i anslutning till magen.
Svårt när man äter dock. Så där låg jag och pillade i mig min müsli, för varje tugga skickas vågor av smärta från livmodern upp mot revbenen, ner mot höfterna och ända ner till knäna. Väl färdig med maten kunde jag "slappna av" under täcket igen. Där fortgick de närmsta timmarna på samma sätt som i mitt förra inlägg. Försökte ligga heeelt stilla, vidöppnade munnen då och då för tysta vrål av smärta för att sedan surfa vidare helt enkelt.
Thank God for Internet.
 |
| Bildkälla |
Nu har det lugnat sig såpass att jag inte behöver tänka på hur jag andas thank you very much. Djupa, lugna andetag går bra. Har jag riktig tur gör det inte ens ont om jag byter ställning. Får se hur detta utvecklar sig. Alltid lika oförutsägbart.
Jag vill verkligen förtydliga att det här inte handlar om självömkan. Utan om att bidra med insikt till er som inte upplever det här en gång i månaden. Riktigt jäkla dålig uppfinningsrikedom av vår skapare där. Och förstår ni att kvinnor all over the world går till jobbet/skolan när de mår såhär? Girl power, I say, girl power.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar