It's all coming back to me now

Hej hörrni! Jag vet att det säkert inte märktes som ett avbrott för er, men för mig var det jättekonstigt att bara lämna er på obestämd tid i fredags. Nu blev det ju bara tre dagar, men ändå. Hade då varit trött och sjuk (utöver utbrändheten) så länge (totalt typ drygt en månad) att jag inte orkade prestera mer glada inlägg när allt bara kändes slitet. Och att vara ärlig med slitenheten blev så himla trist och deppigt att det inte heller kändes kul. Idag är jag faktiskt också jättetrött ska sägas. Men av en bra anledning..! Igår spontanade jag nämligen ner till Göteborg.

Lite trött, men ändå glad över att vara på väg.

Ni anar inte vad fantastiskt det var att kunna göra det. Det var inte helt spontant. Jag hade varit medveten om att "spontantrippen" eventuellt skulle ske i några dagar, vilket var det som gjorde att det gick. Och när den väl skedde var det inte så lättvindigt som man kanske kan tro. Men att lite halv oplanerat åka ner till Göteborg, gå på min kära systers konsert, sen dricka ett glas vin och styra upp en egen sallad från Hard Rock Cafés meny (kan rekommendera spenat, feta, rödbets, valnöts-sallad + pulled pork + pommes!!) tillsammans med en annan syster och sen bjuda in mig själv och nyss nämnda syster till vår gode vän Erik för göttigt häng i hans nya lägga... Det är en sån vinst för mig! I ca en halvtimme kände jag mig också, för första gången på seriöst två år, som mig själv med full energi. Det varade ju inte så länge, men oj vad härligt. Då får man ändå hopp om livet!

Jag planerade inte riktigt ett fullgott blogginlägg bildmässigt, för jag visste inte att jag skulle skriva idag. Men nåra (tydligen asmånga, inser jag nu) knäppte jag ändå, utifall att, innan mobilen dog. Så håll till godo:

Almhults kyrka. Sjukt nice kors. Sjukt nice konsert! Min syster sjunger i Torslanda Gospel. 

Sen vart det Hard Rock Café, som sagt, med the other sister - Johanna.

Och på väg hem i morse var jag så trött. Och fascinerad av min tröjas spegelbild i fönstret som tyvärr var svår att fånga. 

Det blev liksom dubbel upplaga av pärlorna, hälften i guld, hälften i silver. Knäppt.

Väl hemma åkte jag faktiskt direkt till en...vad heter det ens? Bilfirma? Däckarna, i alla fall, i Mellerud. Där jag möttes av en fruktansvärt trevlig Håkan som fixade det planerade däckbytet på bilen en hel timma i förväg. Tack Håkan! Du är en exceptionellt sympatisk person.

Medan jag väntade tog jag en supersnabb selfie. Det kändes liksom som fel ställe att ta självporträtt på.

Men var tvungen att ta kort på denna fantastiska klocka, som fanns i receptionen, trots åskådare.
Känns den inte som en glassreklam på något sätt? Heja Däckarna! Bra inredning.

Nu ska jag se på Girls tills jag inte orkar mer. Hej så länge!