5 saker jag felaktigt intalat mig själv

Att jag absolut inte kan ha varken samma frisyr eller kläder flera dagar i rad, för då kan folk tro att man är ofräsch.

??! Detta grundat på något en granne sa till mig när jag gick i sexan, inte alls rikta mot mig, men det var nog för att jag skulle ta åt mig och leva efter det i väldigt många år. Fattar ni vilket meck att komma på nya frisyrer hela tiden?? Sen ifrågasatte jag plötsligt mig själv en dag och slutade upp med fånerierna. Vad som hände? Ingenting. Förutom att jag kunde sova längre på morgnarna typ.

Bildkälla 

Att jag mäste läsa något när jag bajsar.

Återigen: ??! En gång var jag på ett läger på nån liten ö där det inte fanns någon toa, vilket gjorde att man fick göra sina behov i skogen. När en av de äldre tjejerna drog med bla mig som sällskap vände hon rätt vad det var tillbaka för att sno åt sig nån slags broschyr "för att hon inte kunde bajsa om hon inte läste något samtidigt". Jag tror att mixen av att jag tyckte hon var så cool och att hon pratade så öppet om att bajsa, något jag aldrig varit med om tidigare, gjorde att jag helt enkelt ville vara som henne? Det händer fortfarande att jag rycker åt mig nån schampoflaska när jag sätter mig på toan för att göra nummer två. Inte för att jag blir uttråkad utan för att jag en gång gjort det till ett måste och en vana. Knäppt.

Bildkälla 

Att jag måste använda tops efter att ha duschat, annars känner jag mig inte ren.

Eeeh, det här är väl inget superradikalt. Det är bara att det inte stämmer. Rensar absolut inte öronen eftet varje gång jag duschat (jag tror att det vore rent skadligt) och känner mig inte mindre ren för det. Men någon sa en gång till mig att hon kände så, och så bara ljög jag och sa det till en annan - helt i onödan. Och sen intalade jag mig helt enkelt att det var så. Va??

Bildkälla 

Att jag gillar Millencolin & Yellowcard.

Jag gör verkligen, verkligen inte det. Men det var coolt att tycka när jag gick i högstadiet, så jag trodde typ att jag gjorde det, köpte deras album för egna pengar och allt. Waste!!

Bildkälla 

Att jag tycker om Liseberg

Det gjorde jag absolut när jag var yngre. Men det tog några av mina ungdomsår för mig att inse att jag absolut inte uppskattar åkattraktioner. Inte över huvud taget. Känner mest: Låt mig va, släpp ner mig, jag kan gå själv tack - helt rakt dessutom. Är det bara jag? Liseberg kan väl vara trevligt att besöka nostalgiskt sett, men inte så urbota trevligt att det är värt att betala inträde för.

Bildkälla 

Är jag ensam om att ha blåljugit för mig själv på det här märkliga sättet?