Concerto di Visos

Igår var jag på viskonsert! Och jag försökte vara bloggig och dokumentera det hela åt er. Det gick ganska bra. Men som det blir när man fotar med mobilkamera blir ju bilderna på en själv bättre än de på scen några meter bort. Så håll till godo med mitt face. Men även lite annat, thank god.

Innan konserten. Kändes peppigt & mysigt! Var en sjukt nice lokal på Galleri 32 i Uddevalla, cabaret-feeling typ.

Min älskade, bästa bror var en del av duon som var själva akten. HÄR kan ni få en känsla av hur bra det var.

Och här var hela gänget. Kjell Aronsson som var del två av duon, samt hans son Marcus som ackompanjerade på bas.

Och gästartist, Marcus fru Martina. Det var så himla bra! Hoppas de gör fler grejer ihop. I så fall ska jag tipsa innan. 

Här var jag på Kampenhof i väntan på transport hem. Lite samma känsla som konsertens tema inombords: Krig & Kärlek.

Och efter diverse misslyckade försök att få till en intressant bild på bussen hem fick det bli en sista selfie helt enkelt. Så oerhört trött, men också nöjd och påfylld. Hur BRA är inte musik egentligen? Det är kanske helt enkelt det bästa som finns. Det och djur. Och kärlek. Livet är rätt mums ibland.

Tack för igår Daniel, Kjell, Marcus & Martina!

Foto: Marcus Aronsson Bildkälla 

Snodd, bättre bild på den utsökta duon. Två generationer som smälte ihop så himla fint. Två röster och två gitarrer som gick så himla bra i samklang. Allt från Cornelis Wreeswijk och Björn Afzelius till Håkan Hellström och Daniels egenskrivna briljans. Jag må va partisk men. Melankoli, glädje, smärta och hopp. Ah, ni hör ju. Bra kväll. Bra kväll.