Lärarna behöver respektera eleverna

Jag fastnade för denna artikel av Bodil Jessen som någon delade på facebook. Den är på danska, men jag har översatt den i sin helhet till svenska nedan och kommer också att återge de översatta citaten i mitt inlägg. Originalet hittar ni alltså HÄR.

Jag vet extremt lite om folkeskolen i Danmark, så på sätt och vis är det kanske oprofessionellt av mig att ge mig in i den debatten. Opraktiskt för mig om inte annat eftersom jag inte har något kött på benen i det ämnet. Men jag vet hur det är att gå i en skola där det totalt saknas respekt för lärarna och hur det tvärtemot (artikelns tes att det till stor del hänger på föräldrarna) kan bero på lärarnas brist på respekt för eleverna. Jag kommer att ta upp några citat från artikeln för att de provocerar mig lite, men kanske också fundera vidare kring allmänna andra situationer i skolan - och egentligen inte syfta så mycket på just folkeskolen i Danmark. För Bodil Jessens text fick mig att känna starka åsikter jag har på nytt, även om de inte är anpassningsbara i alla situationer eller i alla skolor, såklart. Men en del saker tror jag är grundläggande för en fungerande undervisning. Förhoppnings kommer de att framgå i detta inlägg. Enjoy! Och debattera gärna med mig!

"I skolan vet pappa och mamma inte alltid bäst"

Rent akademiskt, självklart inte. I de flesta fall. Pedagogiskt - i många fall kanske inte. Och naturligtvis finns det familjer där föräldrarna inte funkar på grund av olika anledningar. Men att stata något som att "pappa och mamma inte vet bäst för sitt barn" tycker jag känns jäkligt risky och rent utav dumt. Det lär ju som sagt finnas fall där föräldrasituationen inte är hållbar. Men skulle nån från en skola komma och säga att de vet bättre än mig vad mitt barn, eller syskonbarn för den delen, behöver, så skulle jag bli vansinnig. Jag skulle gärna lyssna och höra om de sett något jag inte kunnat se. Men att som lärare försöka axla eller ta över ett barns föräldrars roll är inte bara oansvarigt och vårdslöst utan också dömt att misslyckas.

"Det finns ett behov för att föräldrarna signalerar till sina barn, att barnen ska ha respekt för lärarna och följa de riktlinjer som lärarna ger i skolan. Föräldrarna spelar en mycket stor roll. Om de talar 'nedsättande' (fri översättning) om skolan och lärarna inför barnen, så fortplantar det sig i barnens syn på lärarna som auktoritet. Därför ligger det ett stort föräldraansvar i att vara med och säkra att ledarskapet i klassrummet, trivseln och ron i klassen fungerar."

Absolut. Föräldrarnas inställning smittar definitivt av sig på barnen och jag tror också att den är avgörande för hur barnen ser på t ex sina lärare. Utan tvekan. MEN, jag menar nog ändå att det största ansvaret för att skapa en auktoritet ligger hos lärarna själva. Här kan jag bara tala utifrån min egen erfarenhet. Men från låt säga klass tre upp till nian har jag gått i oerhört bråkiga klasser, där lärare bytts ut på löpande band för att de inte klarade av oss. Det är ingen tid i mitt liv jag är stolt över, då jag liksom många av mina klasskamrater, betedde mig som ett svin. Men utan undantag så fungerade de lärare som gav oss respekt. Såhär i efterhand kan jag se att det var i princip det enda det hängde på. För att upprepa mig själv: självklart är det säkert inte lösningen på alla auktoritetsproblem, men jag tror att det är en väldigt bra och användbar nyckel. Med respekt kommer auktoritet.

Bildkälla

"Jag talade nyligen med en folkeskole-lärare som hade startat upp en ny förstaklassare förra året. Fyra av pojkarna i klassen ville inte sitta på sina stolar, men insisterade på att sitta på golvet under lektionerna. Då läraren vände sig till pojkarnas föräldrar kunde de inte se att det var ett problem. De tyckte att deras barn skulle få lov att sitta som de ville. Föräldrar är idag solidariska med sina barn och inte med skolan. De tar helt och hållet barnens parti och har inte tillit till att det skolan gör är rätt."

Det här var det fånigaste exemplet jag hört. Förstaklassare är 7 år gamla. När sjuåringar inte vill sitta på en stol handlar det väldigt ofta om att de har ett behov som inte blir bemött - inte att de inte faktiskt vill sitta på stolen. Naturligtvis är det tråkigt om lärarna inte kan få hjälp hemifrån när det gäller så basala saker som att i skolan sitter man på sin stol, men jag kan också känna att ser inte läraren vad problemet är i en sån situation kan jag förstå att föräldrarna tar sina barns parti. Och hur ska föräldrarna kunna ha tillit till att skolan gör rätt? Barnen är ju det värdefullaste vi  har och minsta känsla av otrygghet gör ju såklart att föräldrarna spänner upp hökögonen och breder ut hönsvingarna, redo att se till att ens små har det bra. KOMMUNIKATION! Funkar den inte från föräldrarnas håll, vilket den säkert inte gör i många fall, och vilket säkert är ett problem, blir det ju problematiskt. Men personligen har jag lite svårt att tro att det bara hänger på föräldrarna. I alla fall i ovan nämnda exempel...

"Läraren ska vara en professionell auktoritet och vi ska ha respekt för deras yrkesmässiga kompetens. Lärarna ska hävda sin auktoritet genom yrkesmässig kompetens och de ska inför föräldrarna utstråla och demonstrera att man ska besitta en mycket stor yrkesmässig kompetens om man ska klara av att undervisa en tredje års klass med 25 helt olika barn."

Första delen av detta citat håller jag med om. Jag tror också att en professionell auktoritet och en respekt för lärares yrkesmässiga kompetens  är nödvändig för att klimatet i ett klassrum ska fungera och förutsättningarna för en optimal inlärningsprocess ska kunna skapas. Och givetvis krävs det yrkesmässig kompetens om man ska kunna undervisa. Men vad som framförallt krävs för att kunna undervisa en tredje års klass med 25 helt olika barn är väl ändå social kompetens? Lyhördhet, respekt, en förmåga att bemöta varje individ samt en välvilja och önskan om att få vara del av varje barns utveckling och lärande? Något som snabbt ger en förtroende för en lärares sociala kompetens är också lärarens förmåga att kommunicera. Återigen förstår jag att det säkert finns tusentals föräldrar där ute som inte kan kommunicera, där bristerna helt och hållet ligger hos dem. Men av egen erfarenhet kan jag bara säga att jag tror det finns många lärare som skulle vinna på att jobba lite på sin förmåga att kommunicera - både med föräldrar men kanske framförallt med eleverna. 

Respekt, kommunikation och social kompetens. 

Minst lika viktigt som yrkesmässigt kunnande.

Och det känner jag spontant kanske snarare är det som ska demonstreras för föräldrarna. Det är ju i socialt kompetenta och respekterande händer man vill lämna sina barn. Inte hos någon som envisas med att bevisa sina akademiska kunskaper och nödvändigtvis ska känna sig i högre rang än föräldrarna. Jag tror att varje människa som  har ett barn förstår att det krävs väldigt mycket av en person att hantera 25 stycken. Men att hålla på och demonstrera hur mycket det krävs för att klara av det vore ju jättekonstigt och inte särskilt betryggande. Visa för mig (sen när är jag en förälder? hehe) att du bryr dig om och respekterar mitt barn - så får du min respekt och förhoppningsvis även mitt barns.

----------

Artikeln:

(1) I skolan vet pappa och mamma inte alltid bäst

Folkeskolen har ett auktoritetsproblem, menar professor baserat på ny undersökning.

Föräldrarna har ett stort medansvar, menar undervisningsminister Ellen Trane Nörby.

Eleverna måste läsa och räkna i ljud och oro, och i några skolklasser tar barn på sig hörselskydd för att kunna koncentrera sig. Men nu är det nog. I en Gallup-undersökning påpekar ett mycket stort antal av föräldrarna att det är viktigt att lärarna respekteras som auktoriteter i skolan.

Enligt en del föräldrar är det dock inte så det ser ut i verkligheten. Knappt var fjärde förälder upplever att eleverna inte respekterar sina lärare. Den nytillsatta undervisningsministern, Ellen Trane Nörby, är redo med en uppmaning till föräldrar och barn om att visa respekt för lärarens auktoritet i skolan. 

(2) "Det finns ett behov för att föräldrarna signalerar till sina barn, att barnen ska ha respekt för lärarna och följa de riktlinjer som lärarna ger i skolan. Föräldrarna spelar en mycket stor roll. Om de talar 'nedsättande' (fri översättning) om skolan och lärarna inför barnen, så fortplantar det sig i barnens syn på lärarna som auktoritet. Därför ligger det ett stort föräldraansvar i att vara med och säkra att ledarskapet i klassrummet, trivseln och ron i klassen fungerar." säger Ellen Trane Nörby (V), som i juni blev utnämnd till ny barn- och undervisningsminister.

Brist på respekt går ut över inlärningen

Hon understryker att det kan få allvarliga följder för barnens skolgång om läraren inte har den nödvändiga auktoriteten.

"Om läraren inte kan skapa ro i klassen och inte blir erkänd som auktoritet, så har man inte en professionell inlärningsmiljö, och lärarna kan inte genomföra folkeskolens grundläggande syfte, nämligen att säkra att barnen blir duktigare och växer och utvecklar sig som människor. Därför ska det vara fokus på det." säger Ellen Trane Nörby, som är glad att majoriteten av föräldrarna upplever att det finns respekt för deras barns lärare.

97 procent av föräldrarna är enligt Gallup eniga eller övervägande eniga om att det är viktigt att lärarna är auktoriteter, som barnen har respekt för. Men trots denna tydliga önskan måste en del lärare ändå kämpa för att få barnens respekt. 23 procent av föräldrarna är således oeniga eller övervägande oeniga om att eleverna i deras barns klasser rent faktiskt har respekt för läraren.

Folkeskolen har ett auktoritetsproblem, menar professor Lars Qvortrup och säger:

"Lärarauktoritet är en av de helt avgörande faktorerna för att barn överhuvudtaget kan lära sig något, och det är en avgörande förutsättning för folkeskolen. Lärarauktoritet är inte något förtryckande eller negativt." säger Lars Qvortrup, som är professor på Institut for Läring og Filosofi på Aalborg Universitet, och som tidigare, som dekan på DPU, arbetat med lärarauktoritet.

Förra året kom en expertgrupp med en räcka uppmaningar till den dåvarande undervisningsministern Christine Antorini (S) om att bekämpa stök och oro i klasserna bland annat genom ökat fokus på ledarskap i klassrumet och användning av loggböcker, klara mål och frekvent respons till eleverna. Denna tillgång kommer den nya ministern att hålla fast vid, samtidigt som att lösningarna ska anpassas efter lokala förhållanden.

"Som en del av folkeskole-reformen har det upprättats en kår av 'inlärnings-konsulenter' (fri översättning) som den enskilda skolan kan dra nytta av , om de har svårt att hantera de problem med oro och avsaknad av respekt som denna och andra undersökningar har pekat på att det kan vara i några skolor. Inlärningskonsulenterna har ledarskap i klassrummet, ro i klassen och trivsel som ett av sina fokusområden." säger Ellen Trane Nörby.

Barn i första klass vill inte sitta på stolen

Flera undersökningar har bekräftat att det går ut över elverna om läraren inte kan skapa ro. Eleverna i PISA-undersökningarna klarar sig sämre om de upplever problem med stök och oro, vilket 33 procent av de danska eleverna gjorde i PISA 2012.

På samma sätt har de årliga undersökningarna av elevernas undervisningsmiljö visat att en tredjedel av eleverna i fjärde till tionde klass upplever att det "varje dag" eller "nästan varje dag" är problem med ljudnivå och stök, och att de "sällan eller aldrig" upplever den ro som behövs i klassen när det undervisas.

Det börjar tidigt, berättar lektor Jan Andreasen, som är mångårig socialdemokratisk skolpolitiker i Köpenhamn och debattör om folkeskolen. 

(3) "Jag talade nyligen med en folkeskole-lärare som hade startat upp en ny förstaklassare förra året. Fyra av pojkarna i klassen ville inte sitta på sina stolar, men insisterade på att sitta på golvet under lektionerna. Då läraren vände sig till pojkarnas föräldrar kunde de inte se att det var ett problem. De tyckte att deras barn skulle få lov att sitta som de ville. Föräldrar är idag solidariska med sina barn och inte med skolan. De tar helt och hållet barnens parti och har inte tillit till att det skolan gör är rätt." säger lektor Jan Andreasen, som i vårars skrev om den saknade lärarauktoriteten i sin blogg på Politiken.dk.

Han menar dock inte att experternas rekommendationer om ett ökat användande av bl a loggböcker är tillräckliga.

"Du kan inte tackla de problem som lärarna står inför idag med loggböcker och ledarskap i klassrumet. Det har man sett och prövat många gånger förut. Man blir tvungen att ta tag i det fula begreppet auktoritet, för folkeskolen lider under sin avsaknad av auktoritet." menar Jan Andreasen.

Då man var rädd för läraren

Skolans historia har alltid varit en spegling av de generella tendenserna i samhället, och 'användningen av formulär' (google translate) i skolan har aldrig varit isolerade från utvecklingen i det övriga samhället. Men lärarna kommer från en hög nivå. Historiskt sett var skolans förste lärare placerad i toppen av den lokala hierarkin i landsbygden, dock inte lika högt som prästen. 

Barn och föräldrars auktoritetstro var ibland överväldigande, och fram till 1967 fick lärarna också använda kroppslig bestraffning för att understryka sin auktoritet.

Men skollärarna 'träffades' (fri översättning) av sin egen succé. År efter år blir Danmarks unga bättre utbildade, och målet om att utbilda "Danmarks bäst utbildade generation" har i åratal varit en realitet. De tider då lärarna kunde hävda sig i förhållande till föräldrarna, i kraft av deras större vetande och bättre utbildning, är sedan länge förbi. Och ändå.

"Omkring 1960 framstod läraren som en auktoritet och var välutbildad i förhållande till de flesta föräldrar. De kunde straffa och de besatt en helt naturlig och även skräckinjagande auktoritet. Men skolan blev anti-auktoritär på 1970-talet, då auktoritet blev ett skällsord - först och främst hos lärarna själva." förklarar Lars Qvortrup.

Nutidens behov av lärarauktoritet handlar inte om att vända tillbaka till den skräckinjagande auktoriteten eller till tilltal som "Herr Hansen", understryker han. Men föräldrarna ska respektera, att läraren besitter en professionell kompetens, även om det i föräldragruppen ofta är föräldrar, som är bättre på att stava eller har läst historia eller matematik på universtitetet.

(4) "Läraren ska vara en professionell auktoritet och vi ska ha respekt för deras yrkesmässiga kompetens. Lärarna ska hävda sin auktoritet genom yrkesmässig kompetens och de ska inför föräldrarna utstråla och demonstrera att man ska besitta en mycket stor yrkesmässig kompetens om man ska klara av att undervisa en tredje års klass med 25 helt olika barn." säger Lars Qvortrup.