Typiskt mig

Imorse hade jag ställt tre alarm, varav två med snooze, alla med olika enerverande signaler. De var satta på 06.45, 06.50 och 06.55. Jag ville alltså gå upp cirka klockan sju för att hinna plocka undan den rena tvätten på tork, diska, dammsuga lägenheten, duscha, fixa i ordning mig, packa inför min dagstur till Köpenhamn samt i lugn och ro hinna gå förbi skolan och skriva ut biljetter på väg till tåget. Eftersom tåget skulle gå klockan elva någon gång, ca 20 minuters promenad bort, hade jag planerat att gå hemifrån klockan tio. 

Första alarmet ringer 06.45 och eftersom jag blir så irriterad på det, och även vet att det kommer två till, stänger jag av det. Nästa gång jag vaknar är det inte av någon intensiv ljudslinga utan av mig själv. "Nejnejnej!" och "Jag måste med det här tåget..." hinner jag tänka innan jag kollar på mobilen. Klockan är 9.20. Det är då min övernaturliga förmåga kickar in.

Jag går upp, går på toaletten, tvättar handfatet, slänger skräp, tar undan tvätten på golvet. Sen viker jag ihop den rena tvätten, städar undan på borden, ställer i ordning disken och dammsuger hela lägenheten. Därefter bäddar jag sängen, klär på mig dagens outfit, letar fram allt jag ska ha med mig och ställer i ordning väskan. Klockan är 9.46. Jag slänger ner sminket i väskan, lägger fram lakan till min gäst och ser över lägenheten en sista gång. Slutligen sorterar jag igenom en låda grovsopor, tar på mig ytterkläderna och går ut genom dörren 9.57. Slänger soporna på väg till skolan och kollar även tågavgångstiden. Kvart över elva. Ca 10.15 printas biljetterna ut på skolans skrivare och så styr jag stegen mot tågstationen. 10.30 är jag framme. Jag handlar frukost.

Och har alltså 45 MINUTERS MARGINAL? Been here, done this - tusen gånger. Aja, ett litet blogginlägg för att komma ner i varv, så är vi fit for perrongen... Godmorgon!

Bildkälla