Är det bara jag som vill se min fulla potential?

Jag läste precis Elaine Eksvärds inlägg där hon uttrycker en önskan om att kvinnor ska åldras rakryggat utan att lägga sig under kniv eller spruta men också ger mig en känsla av att det är väldigt få som faktiskt gör det. Det är en statistik som jag inte har någon som helst koll på, men är det bara jag som aldrig skulle tänka tanken på botox eller skönhetsoperationer? Jag vet att jag bara är snart 25 bast och att min kropp kommer hinna förändras en hel del innan jag tackar för mig (dör). Men jag vet att jag aldrig skulle vilja ta till såna medel, det finns bara inte som alternativ för mig. Är det verkligen så sällsynt?

Självklart känner jag till att det är allt fler som väljer att "förbättra" sig på det sättet, att det är många som gör det regelbundet och att det är lika naturligt som att färga håret för endel. Och jag menar inte att Elaines syn på saken speglar hela mänskligheten (det gör alldeles säkert inte hon heller). Men ändå blir jag förvånad över det liksom sorgsna, osäkra - som verkar vara något allmängiltigt - i följande anekdot från hennes inlägg:

"Jag var så uppfylld och glad under galan. Tittade på en strålande Amelia och viskade till Elin: 'Vi ska inte hålla på med botox och sån skit när vi blir Mappies.' Elin log lite sammanbitet som jag tror många kvinnor gör. Man vill välkomna åldrandet men är inte säker på hur man kommer ta det."

Och med risk för att verka vidrig så är jag ganska säker på hur jag kommer ta det. Med spänning och glädje! Jag ser fram emot rynkor, grått hår och en sån där mysig röst som gamla människor får. Tänk att få låta som Maggie Smith, seriöst. Men jag säger inte att det bara kommer bli lätt, såklart, och jag säger inte att jag aldrig kommer krisa. Kanske kommer jag få äta upp mina ord när brösten plötsligt hänger till naveln efter (eventuell) amning (eller bara ändå) och åldersrynkorna gör att man ser ut som en blodhund med hjärnskador istället för Astrid Lindgren som man tänkt. Men jag tror inte att jag kommer behöva det, och jag är väldigt, väldigt säker på att jag inte kommer operera mig eller spruta in botox för att förändra mitt utseende oavsett.

Jag kan förklara hur jag tänker och resonera kring varför. Men, rubriken till trots, handlar det inte så mycket om det eller om huruvida det är "rätt eller fel", utan jag undrar bara om jag är ensam om att inte ens se det som ett alternativ?

Bildkälla