I morse lade jag upp detta på facebook:
Här kan ni se klippet:
På begäran, och för att jag vill, kommer här en redogörelse för vad jag ser i videon och vad det är som upprör mig:
Det börjar med att vi presenteras för fem pojkar. De är 11, 9.5, 7 och 8 år gamla. De vill bli brandman, fotbollsspelare, bagare, polis respektive pizza-bagare. Fina, charmiga pojkar som man direkt fattar tycke för! Vi ser drömmarna i deras ögon och får rent konkret också höra om dem.
In kommer Martina, en ung tjej i läppstift (? eller i alla fall med första fokus på hennes rosenröda läppar) som vi inte får veta något om. Inte hur gammal hon är, vad hon vill bli när hon blir stor eller vad hon tycker om. Hon får inte presentera sig själv över huvud taget och när hon kommer in i bild är det till samma ljud som används vid en magisk händelse i en Disney-film. Pojkarna blir förvånade och fnittriga av hennes närvaro.
Första frågan: "Vad tycker du om med henne?"
Det kan ju vara relevant. Men pojkarna ska inte säga hej eller utbyta någon normal konversation. Nej, de ska enbart utifrån att se på henne - för Martina säger inte ett ord - tala om vad med henne de uppskattar.
"Eyes, shoes, hands, clothes", "Her hair", "Everything.", "You're a pretty girl." "I'd like to be your boyfriend". Nånstans i bakgrunden hör man vad jag tror är en flickas röst säga "Grazie", så kanske säger Martina något ändå, men det är verkligen inget som får ta plats i videon. Fokuset ligger på pojkarna, deras åsikter och deras agerande. Medan komplimangerna regnar spelas en glad, drillande, lite barnslig melodi som återigen för tankarna till Disney och någon slags skridskofärd under stjärnhimmel eller så.
"Now, caress her!"
Vi får väl utgå från att pojkarna blivit instruerade att lyssna på uppmaningarna. Och mitt största problem med den här videon är inte pojkarna i sig. De är ju barn, små barn. Så att de ska ha full insikt eller förståelse för den här ganska komplexa undersökningen kan man verkligen inte förvänta sig. Jag tror inte heller att pojkarna, eller Martina, farit illa av experimentet, troligtvis har det diskuterats flitigt efteråt där projektets mening - som jag förstår det "att man inte ska slå tjejer" - tydligt lagts fram. Och barnen har säkert också fått insikt om vikten av att göra det man själv tycker är rätt oavsett vad andra, till och med endel vuxna, säger till en.
Men totalen blir så otroligt märklig. Varför ska de smeka henne? En tjej de aldrig träffat förut? Vi får också utgå från att även Martina blivit insatt i vad som ska hända innan filmningen, hon verkar ju onekligen rätt säker där hon står. Men ingen frågar henne vad hon vill. Vad sänder det för signaler? Pojkarna funderar inte en sekund på om hon verkligen vill att de ska ta på henne, röra vid hennes ansikte. Om de gör det framgår det inte i videon. Även om de är lite hastiga och, vad det verkar, generade tolkar jag det mer som en barnslig genans inför det andra könet eller inför bekantskapen med en ny människa. Jag förväntar mig inte att en elva-åring, ännu mindre en sju-åring, ska fundera över om det kan vara fel att röra henne i den situationen. Men det som stör mig är att ingen reflektion kring det här görs i videon. Det ifrågasätts uppenbarligen inte av de vuxna som driver projektet.
"Make a funny face at her."
Jaha, jaa okej. Det var ju barnsligt och kul? Men ändå så oerhört konstigt? Vad är det de vill? Vad försöker de säga? Fortfarande spelar den lättsamma musiken och pojkarna gör sina tokiga miner medan Martina försöker hålla sig för skratt men misslyckas för det mesta. Charmigt. Eller?
Sen tystnar musiken plötsligt och barnen får uppmaningen "Slap her! Slap her hard!". Den goda stämningen sjunker avsevärt och pojkarna blir illa till mods. Den enda som är oberörd är Martina. "Kom igen!" hetsar den vuxne mannen.
Pojkarna tittar på honom, ler osäkert, tvivlar, det är något som inte är rätt. Till slut skakar de sina huvuden och säger "No. No!". Ett förlösande och vackert nej självklart. Tänk vad fint att de här små barnen inte vill gå över den gränsen, de tänker inte ta till våld, de vet att det är fel.
Svulstiga stråkar spelar översvallande medan pojkarna vägrar att följa uppmaningen.
"Why not?"
"Why not? She's a girl, I can't do it."
"You're not supposed to hit girls."
"I don't want to hurt her."
"Jesus don't want us to hit girls."
"First of all I can't hit her because she is pretty and she's a girl."
"I'm against violence."
"As the saying goes: 'Girls shouldn't be hit, not even with a flower or a bouqet of flowers!'"
"Because it's bad."
"Why? Because I'm a man!"
Wow. Det är fint på sätt och vis. Att de inte vill slå henne. Några av svaren, såsom "I don't want to hurt her" och "I'm against violence" älskar jag, men de andra anledningarna?
För att hon är en tjej? Hade det varit mer relevant att slå en kille? Varför skulle det vara okej? Självklart ska man inte slå någon annan i ansiktet, men varför skulle det vara värre om det var en tjej? Jaa, kanske för att vi nu för tiden har en maktstruktur där männen (syftar ej på pojkarna i filmen nu, utan på patriarkatet i det stora hela) per automatik är överlägsna, och det är ju extra illa att sparka på någon som redan ligger ner. Rimligt, om det är så resonemanget (hos de som lärt pojkarna det här synsättet) går.
Men jag får också känslan av att det handlar om en inställning till det kvinnliga könet, att tjejer är svagare, lite sköra. Så kan det vara. Men det kan män och pojkar också vara. Javisst, rent muskelmässigt har männen kanske ofta ett övertag. Men verkligen inte alltid. Det ser liksom inte ut så längre. Och synen på kvinnan som ett ömtåligt mähä som inte klarar sig själv är så fruktansvärt tröttsam. Det handlar inte om att kvinnor inte behöver omsorg eller respekt, men ibland är det som att respekten "goes out of hand". Låt mig ge er ett exempel.
Elaine Eksvärd skrev häromdagen och berättade om att männen på ett gym i Spanien kommer fram och "hjälper" henne genom att helt o-ombedda lyfta henne när hon gör sina chins. Lustigt tyckte hon. Ganska vidrigt, tycker jag. Jag förstår att det är ett annat sätt att se på det. Men jag tycker också att det är ett sätt att se på kvinnan som oförmögen att ta sina egna beslut, oförmögen att kämpa - som ett "släkte" som inte har muskelstyrka, och kanske inte ens borde ha muskelstyrka? Va? I det exemplet hoppas jag att resonemanget känns självklart. Att gå fram och lyfta en människa som gymmar är ju direkt nedvärderande. Och jag tycker att samma tendens finns i argumentet att man inte ska slå någon
för att hon är tjej. Kan ni hänga med på vad jag menar?
Men det som är än vidrigare är ju förklaringen "Because she's pretty". Återigen argumenterar jag inte mot barnen som säger det här. Utan vad projektledarna valt att ta med i filmen och hur de får det att framstå. Okej. Så om hon hade varit ful då? Hade det varit mer okej? Suck. Det är så många fel med den argumentationen att jag knappt orkar redogöra för det. Men lika trött som jag är på bilden av kvinnan som ett ömtåligt mähä, lika trött är jag - om inte mer - på bilden av kvinnan som något som först och främst är, och bör vara, vackert att se på.
Det finns så många spår i det här som jag vill ta vidare, men jag kan inte gå ner i alla detaljer, då kommer inlägget aldrig ta slut. Men även citatet "Why? Because I'm a man!" stör mig. Av några av ovan nämnda anledningar så har han ju rätt. Jag tycker inte heller att män ska slå kvinnor. Men det är något i sättet som det här framförs som påminner om det evinnerliga exemplifierandet av "real men" och "real women".
Jag AVSKYR den här typen av påståenden! Som bekant finns det i vårt samhälle en hel massa ideal som inte gör oss särskilt gott (
HÄR kan ni läsa lite om en tidigare vinkel på det). Det finns både uttalade och outtalade regler för vad som är "okej". Det kan vara otroligt svårt att kämpa emot dessa ideal (som det i princip är omöjligt att passa in i) och inse att man duger gott och väl som man är. Som en kvävande grädde på moset kommer då den här typen av åsikter om hur man är en RIKTIG man eller kvinna. Va? Hur kan man inte vara på riktigt? Man är ju till exempel helt uppenbart inte mindre man om man är vegetarian och är man väl kvinna är man ju likt förbannat kvinna oavsett kroppsform.
Så den där argumentationen för att man bara ÄR eller SKA VARA på ett visst sätt, för typ sakens(?) skull, är jag allergisk mot. Generaliseranden kring vad som är rätt, fel, okej eller otänkbart - grundat på någon gammal föreställning som inte stämmer, oj vad onödigt och begränsande!
Men han har ju helt rätt i att män inte bör slå kvinnor så sett.
Så kommer ett ensamt citat på svart bakgrund:
Det här ska vara något slags budskap tror jag. Men det är praktiskt taget så fel som det kan bli. Om vi inte ens går in på hur många barn som slåss på dagis eller skolgårdar eller på sin fritid, hur många flickor som blir retade av pojkar osv (säkerligen även omvänt, men det är ju a fact, som gör att Alessandros bedårande citat inte håller) så lever en massa barn i familjer där det förekommer misshandel. Utan någon typ av statistik men med en bra dos sunt förnuft vågar jag mig på att säga att väldigt många barn upplevt situationer där kvinnor blir slagna. Jag är så glad för sexåriga Alessandros skull, att han lever i ovisshet om det. Men det går ju inte att komma ifrån att "In the kids world, women get hit." vore ett mer sanningsenligt citat.
Och så avslutas hela klippet med det kanske vidrigaste av allt. I alla fall en av pojkarna uppmanas att kyssa tjejen.
"Kiss her!"
"Can I kiss her on the mouth or her cheek?
Här finns ingen dramatisk musik som pekar på att det skulle vara något fel i det, utan ett härligt pling ger känslan av att det var nåt gulligt, oskuldsfullt och busigt som hände. Men låt mig förklara vad som egentligen sker. En vuxen man uppmanar ett barn att kyssa en flicka barnet aldrig sett förut. Vad flickan, Martina, tycker om det har vi ingen aning om, men av klippets tidigare händelseförlopp att döma står hon helt sonika där och väntar på att ta emot vad som kommer helt enkelt. Barnet i fråga bryr sig inte om vad Martina kan tänkas tycka om detta utan vänder sig till den vuxna, naturligt av barnet som har den vuxna som sin trygga referenspunkt, och frågar om han får kyssa henne på munnen eller kinden. Gulligt? Nej.
Kanske är det just av hänsyn till henne som pojken frågar den vuxna om vad som är okej. Men okommenterat lämnas vi alltså ändå av känslan att det inte är upp till Martina att bestämma vem som ska kyssa henne eller ej. Personligen tycker jag att det hade varit värre om de kysst henne än om de slagit henne. Med barn blir ju allt så oskyldigt, då är inte en kyss samma sak. Men vad jag förstår används barnen i det här fallet för att argumentera mot kvinnovåld - det vill säga utsatta vuxna kvinnor. Dras (den uteblivna) örfilen till kvinnomisshandel så leder ju den (helt o-ifrågasatta) kyssen till sexuella övergrepp.
Och inte ett uns av reflektion får vi som tittare på att det kanske vore konstigt att kyssa Martina utan att kolla om hon är med på det. Även om det är underförstått att hon är med på experimentet så är avsaknaden av sammanfattande förklaringar enorm. Slå en tjej det gör man inte, "en riktig man gör inte så". Men att pussa en tjej det är bara att göra. Och har man över huvud taget vett att ifrågasätta om man kan kyssa henne på munnen eller ej - fråga någon annan, inte Martina själv.
Ser ni vad jag ser?? JA, det är gulligt att barnen tycker att hon är fin, att de väl kan tänka sig att klappa henne lite om de måste, att de har barn i sig och kan skratta genom att göra en tokig grimas och att de absolut inte går med på att slå henne. Ja. Det ÄR fint.
Men jag tycker det är SJUKT att hon kommer in till magiska fanfarer, att hon inte får säga ett ord under hela filmen, att hon bara står där som ett experiment-objekt, ska bedömas - enbart utseendemässigt, bli klappad på, ses som något skört, vackert som man måste akta sig för att inte förstöra och sedan slutligen inte ha något att säga till om i frågan om att bli kysst eller ej.
Jag tror jag kan se tanken här. Barn har en förmåga att pinpointa verkligheten på ett oerhört klarsynt sätt, oavsett om det är
sorgligt eller
härligt. Men barn påverkas ju också av vår samtid så det är inte som att allt de säger kan betraktas som briljant.
Därför tycker jag att det här var så världsfrånvänt. Det håller inte. Och även om barnen är fina och gulliga och det hela, så får jag en minst sagt dålig magkänsla efter att ha sett det här klippet. Det blir så himla dumt. Balansen mellan flickor och pojkar, vad man gör eller inte och varför. Det blir ju helt otroligt felvinklat.
Och om vi nu snackar sexuella övergrepp är ju händelseutvecklingen..
1. Komplimang om utseende
2. Oinbjudet ta på tjejen
3. Göra något tokigt för att lätta upp
4. Bete sig kränkande
5. Ta sig intima/sexuella friheter
..inte helt främmande.
Oavsett god tanke blir detta därför helt och fullständigt fel för mig.
Snälla ifrågasätt mig om ni inte förstår/håller med så att jag kan få förklara/diskutera vidare, för det här var verkligen helt uppåt väggarna tycker jag.
