Dagen innan nyår började jag på ett inlägg om nyårslöften, men publicerade det aldrig för att det kändes ganska orelevant. Men när jag nu läste Underbara Claras åsikt om det blev det plötsligt intressant, hon skriver nämligen:
"Jag brukar inte ge så många nyårslöften. Men jag tycker att det är lite sorgligt att många (inklusive jag själv) undviker att ge dem 'för att de ändå är så svåra att hålla och man inte vill bli besviken'. Så tråkigt att inte våga hoppas och arbeta för förändringar i sitt liv i rädsla för att misslyckas innan man ens har börjat. Och det är visserligen inte ett dugg enkelt att hålla sina nyårlöften om alltifrån viktnedgång till att sluta röka. Men ingen annan kan ju förväntas göra det åt en i alla fall. Så ska det bli av får man ta tag i det själv. I år har jag faktiskt två stora nyårslöften. Och även en strategi för hur de ska kunna genomföras."
Och det jag inlett mitt inlägg med var följande:
"Några nyårslöften tänker jag inte avge, för det finns ingen garanti för att jag kommer kunna hålla dem, så det vore bara ett recept för säker besvikelse vilket ju verkar direkt kontraproduktivt. Däremot kan jag likt Hannah/bullehund skriva upp (/ner, aldrig förstått vilket som är korrekt) några saker jag skulle vilja göra nästa år. Hon ser det som en utmaning, jag ser det mer som en önskelista. Jag önskar mig att förutsättningarna för att kunna genomföra nedanstående grejer infinner sig. Det är ju lite av ett universellt teamwork som krävs för det, spännande att se om jag och övriga spelar för samma lag (i know, men kunde inte låta bli) så att säga."
"Jag brukar inte ge så många nyårslöften. Men jag tycker att det är lite sorgligt att många (inklusive jag själv) undviker att ge dem 'för att de ändå är så svåra att hålla och man inte vill bli besviken'. Så tråkigt att inte våga hoppas och arbeta för förändringar i sitt liv i rädsla för att misslyckas innan man ens har börjat. Och det är visserligen inte ett dugg enkelt att hålla sina nyårlöften om alltifrån viktnedgång till att sluta röka. Men ingen annan kan ju förväntas göra det åt en i alla fall. Så ska det bli av får man ta tag i det själv. I år har jag faktiskt två stora nyårslöften. Och även en strategi för hur de ska kunna genomföras."
Och det jag inlett mitt inlägg med var följande:
"Några nyårslöften tänker jag inte avge, för det finns ingen garanti för att jag kommer kunna hålla dem, så det vore bara ett recept för säker besvikelse vilket ju verkar direkt kontraproduktivt. Däremot kan jag likt Hannah/bullehund skriva upp (/ner, aldrig förstått vilket som är korrekt) några saker jag skulle vilja göra nästa år. Hon ser det som en utmaning, jag ser det mer som en önskelista. Jag önskar mig att förutsättningarna för att kunna genomföra nedanstående grejer infinner sig. Det är ju lite av ett universellt teamwork som krävs för det, spännande att se om jag och övriga spelar för samma lag (i know, men kunde inte låta bli) så att säga."
 |
| Bildkälla |
Jag kan förstå att Clara kan tycka att det är sorgligt "att inte våga hoppas och arbeta för förändringar i sitt liv i rädsla för att misslyckas innan man ens har börjat". Men för mig är det inte alls det det handlar om.
Som jag också nämnde i min text ovan, tänker jag att det är så mycket som kan spela in - på ett helt år dessutom - som jag inte har någon aning om. Inte bara kan de direkta förutsättningarna som t ex boende, inkomst och vardag drastiskt förändras utan även andra mer personliga saker kan påverka. Någon närstående kan gå bort, man kan möta någon som rubbar hela ens existens eller man kan komma till insikter som vänder upp och ner på allt man prioriterat hittills. Därför kan inte jag i Januari lova mig själv vad jag ska göra under året. För det jag vill nu kan mycket väl hinna ändras innan nyår 2016. Så tvärtemot att "inte våga hoppas och arbeta för förändringar i sitt liv" handlar det för mig snarare om att jag är öppen för, och välkomnar, såpass mycket förändring att jag inte vill staka ut vägen i förskott med ett löfte som, av egen erfarenhet, kanske inte kommer hålla och dessutom kan förvilla mig i mina beslut de kommande tolv månaderna.
"Och det är visserligen inte ett dugg enkelt att hålla sina nyårlöften (...). Men ingen annan kan ju förväntas göra det åt en i alla fall. Så ska det bli av får man ta tag i det själv. "
Det har jag också full förståelse för. Man kan ju uppenbart inte ha som löfte att lära sig surfa men aldrig gå utanför dörren till exempel. Inte om man vill uppfylla löftet i alla fall. Clara kanske tycker att jag är en av dem som sitter och hoppas på att andra ska do the work for me när jag säger att jag "önskar mig att förutsättningarna för att kunna genomföra nedanstående grejer infinner sig". Men det betyder inte att jag inte tänker dra mitt strå till stacken, eller att jag inte är beredd att kämpa. Verkligen inte. Men jag är ödmjuk inför livets nycker. Och hur mycket jag än tror på positivt tänkande och att allt är möjligt (vilket jag väl ändå säger mig göra) så tror jag inte att mitt livs utfall bara hänger på mig - en massa olika saker måste klicka, saker som inte bara är beroende av mig.
"Det är ju lite av ett universellt teamwork som krävs för det, spännande att se om jag och övriga spelar för samma lag (...) så att säga."
Förstår ni vad jag menar..?
Jag kanske tar det här med löften lite för allvarligt. Men jag är väldigt noga med att inte lova något som jag inte är säker på att jag kan hålla. Lovar jag en person, om så mig själv, något så finns det inget alternativ till att hålla det. Och jag vill nog ha alternativ. Jag vill känna mig fri att ändra mig utan att det ska innebära att jag så att säga sviker mig själv genom att bryta mitt eget löfte.
Man kan ju fortfarande satsa, utan att binda det vid ett löfte. Vi är väl olika, några hjälper det säkert att man lovat sig själv, men personligen behöver jag ändå mer än ett nyårslöfte som motivation att genomföra saker.
Jag tycker också att 1 januari är den kanske sämsta dagen att börja med något krävande projekt. Förutom att det är dagen efter nyår, så är det också typ på peaken av ens D-vitamimbrist, och man (de flesta av oss) står inför en skolstart eller ny termin med jobb efter ett jullov.
Och jag tycker snarare att det stjälper än hjälper att ta beslut om satsningar just vid nyår. Då ligger det automatiskt någon slags extra vikt vid det. Som att nyåret är själva kulmen av ett självrannsakande och löftena blir resultatet som ska sätta ramarna för ens nya liv. Jag vill inte ha ett nytt liv, jag vill leva det jag har och så får vi se hur det kommer se ut. Att jag kommer kämpa för det jag vill är jag i alla fall 100% säker på, oavsett vad det är eller kommer att bli.
Sen 31 december har jag redan hunnit ändra mig lite, men då skrev jag såhär och det är preetty much the same:
Som jag också nämnde i min text ovan, tänker jag att det är så mycket som kan spela in - på ett helt år dessutom - som jag inte har någon aning om. Inte bara kan de direkta förutsättningarna som t ex boende, inkomst och vardag drastiskt förändras utan även andra mer personliga saker kan påverka. Någon närstående kan gå bort, man kan möta någon som rubbar hela ens existens eller man kan komma till insikter som vänder upp och ner på allt man prioriterat hittills. Därför kan inte jag i Januari lova mig själv vad jag ska göra under året. För det jag vill nu kan mycket väl hinna ändras innan nyår 2016. Så tvärtemot att "inte våga hoppas och arbeta för förändringar i sitt liv" handlar det för mig snarare om att jag är öppen för, och välkomnar, såpass mycket förändring att jag inte vill staka ut vägen i förskott med ett löfte som, av egen erfarenhet, kanske inte kommer hålla och dessutom kan förvilla mig i mina beslut de kommande tolv månaderna.
"Och det är visserligen inte ett dugg enkelt att hålla sina nyårlöften (...). Men ingen annan kan ju förväntas göra det åt en i alla fall. Så ska det bli av får man ta tag i det själv. "
Det har jag också full förståelse för. Man kan ju uppenbart inte ha som löfte att lära sig surfa men aldrig gå utanför dörren till exempel. Inte om man vill uppfylla löftet i alla fall. Clara kanske tycker att jag är en av dem som sitter och hoppas på att andra ska do the work for me när jag säger att jag "önskar mig att förutsättningarna för att kunna genomföra nedanstående grejer infinner sig". Men det betyder inte att jag inte tänker dra mitt strå till stacken, eller att jag inte är beredd att kämpa. Verkligen inte. Men jag är ödmjuk inför livets nycker. Och hur mycket jag än tror på positivt tänkande och att allt är möjligt (vilket jag väl ändå säger mig göra) så tror jag inte att mitt livs utfall bara hänger på mig - en massa olika saker måste klicka, saker som inte bara är beroende av mig.
"Det är ju lite av ett universellt teamwork som krävs för det, spännande att se om jag och övriga spelar för samma lag (...) så att säga."
Förstår ni vad jag menar..?
 |
| Bildkälla |
Jag kanske tar det här med löften lite för allvarligt. Men jag är väldigt noga med att inte lova något som jag inte är säker på att jag kan hålla. Lovar jag en person, om så mig själv, något så finns det inget alternativ till att hålla det. Och jag vill nog ha alternativ. Jag vill känna mig fri att ändra mig utan att det ska innebära att jag så att säga sviker mig själv genom att bryta mitt eget löfte.
Man kan ju fortfarande satsa, utan att binda det vid ett löfte. Vi är väl olika, några hjälper det säkert att man lovat sig själv, men personligen behöver jag ändå mer än ett nyårslöfte som motivation att genomföra saker.
Jag tycker också att 1 januari är den kanske sämsta dagen att börja med något krävande projekt. Förutom att det är dagen efter nyår, så är det också typ på peaken av ens D-vitamimbrist, och man (de flesta av oss) står inför en skolstart eller ny termin med jobb efter ett jullov.
 |
| Bildkälla |
Och jag tycker snarare att det stjälper än hjälper att ta beslut om satsningar just vid nyår. Då ligger det automatiskt någon slags extra vikt vid det. Som att nyåret är själva kulmen av ett självrannsakande och löftena blir resultatet som ska sätta ramarna för ens nya liv. Jag vill inte ha ett nytt liv, jag vill leva det jag har och så får vi se hur det kommer se ut. Att jag kommer kämpa för det jag vill är jag i alla fall 100% säker på, oavsett vad det är eller kommer att bli.
Sen 31 december har jag redan hunnit ändra mig lite, men då skrev jag såhär och det är preetty much the same:
1. Genomföra vårterminens arbete i skolan
2. Lära känna fler göttiga människor i DK.
3. Balansera input och output
4. Läsa fem riktigt bra böcker
5. Förhoppningsvis kunna ta ett litet konstnärligt projekt jag har minst ett steg framåt
6. Teckna massor!
7. Blogga, älskar ju att blogga, skriva!
8. Göra en piercing som jag har halva planer på...
9. Lyssna på bra musik, fortsätta upptäcka ny!
10. Komma i ordning i min nya lägenhet & göra den mysig!
Vill givetvis genomföra höstterminen osv, men jag kan typ bara se en termin i taget och detta är vad jag tror mig vilja satsa på just nu.
Vad vill ni ha för er 2015?
Sen vill jag bara förtydliga att jag inte är det minsta ironisk eller sarkastisk med min text. Jag förstår om det kan verka så med tanke på bilderna, men de är bara med för att liva upp lite i all brödtext.
Och Clara, om du läser detta.. jag besöker din blogg regelbundet och uppskattar den mycket! Det här är ingen kritik mot dig eller ditt bloggande utan enbart en invändning i sakfrågan, så att säga. Tack för att du gjorde mitt inlägg intressant! (•‿•,)
 |
| Bildkällan |
Sen vill jag bara förtydliga att jag inte är det minsta ironisk eller sarkastisk med min text. Jag förstår om det kan verka så med tanke på bilderna, men de är bara med för att liva upp lite i all brödtext.
Och Clara, om du läser detta.. jag besöker din blogg regelbundet och uppskattar den mycket! Det här är ingen kritik mot dig eller ditt bloggande utan enbart en invändning i sakfrågan, så att säga. Tack för att du gjorde mitt inlägg intressant! (•‿•,)
Underbart befriande (och ganska kul) text om nyårslöften, känner mig lite gladare. Tack!
SvaraRaderaÅh, kul att höra!! :) Tack själv! ♡
Radera