Morris alltså...

Det här oskyldiga lilla facet högg mig rejält under kloklippningen igår. 

Aj!! Minst sagt. Kände hur tänderna satt kvar när jag lyfte bort honom. 

Men det har aldrig hänt förut, så tror det var ett misstag, att han förväntade sig kläder där typ. 

Vrålade i alla fall till ordentligt och han verkade fatta hinten. Hehe. Han satt heeelt stilla som att han väntade på vidare instruktioner. Och när han sen, som vanligt när han tycker det är dags att komma in i buren, började nafsa i min tröja, var det vääldigt försiktigt. Gulle. Han menar liksom inget illa.

Innan han ville tillbaks till sitt crib låg han dock en lång stund och myste i mitt knä. Det ger mig en sån enorm vinstkänsla varje gång då han, när han kom till mig var så rädd att han satt förstelnad och spänd med tom blick mest hela tiden. Nu kan man ju lugnt säga att personligheten kommit fram i alla fall. På gott och ont. Hehe. ♡