När det finns någon mer än en själv i rummet finns ju en tendens att man börjar säga saker man tänker högt. Som jag nämnt i en tidigare vlog pratar jag med Nelson i princip konstant. Ens tankar lite tydligare då, när man faktiskt säger dem högt. Nu när Morris tillkommit är det som att det finns ännu större anledning att kommunicera fastän ingen av dem nånsin svarar mig (beroende på hur man ser det i och för sig, men de talar inte svenska i alla fall). Några exempel från den senaste tiden:
"Ursäkta om jag höjer temperaturen i det här rummet lite, Nelson. Shit happends."
 |
| Bildkälla |
"Varför pratar jag jättegrov Göteborgska med dig?"
 |
| Bildkälla |
"Det här är ju verkligen inte min snyggaste outfit, men så är jag inte satt på jorden för att vara vacker heller."
 |
| Bildkälla |
"Beroende på vad klockan är kan jag ringa (följande på finlandssvenska:) Försäkringskassan också."
 |
| Bildkälla |
"Ah, vi har fått svar från Maria också! ....... Vi och vi..."
 |
| Bildkälla |
"Hur mår du Nelson? Mår du bra? Lever du? ... Det är ju nåt man generellt gillar nämligen."
 |
| Bildkälla |
Aldrig har jag pratat så mycket om gräs i hela mitt liv heller. Varje dag, flera gånger, snackas det!
"Vill ni ha lite gräs?"
"Jag vet att ni vill ha gräs, ni ska få det snart!"
"Ska jag hämta lite gräs?"
"Titta vad jag har, gräs! Gott va!"
"Är ni glada nu? Gräs och allt..!"
 |
| Bildkälla |
Med mera...
(Rubriken är en referens till denna busringning.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar