Hej William!

Jag gillar verkligen dig. Och såg dina tweets igår. Därför tänkte jag berätta om ett resonemang som jag tycker är smart och användbart. Jag säger självklart inte att det här är the answers to your prayers osv, att det nödvändigtvis kommer funka för dig (/någon annan) eller att du inte hört om något liknande förr. Men jag använder mig av det heela tiden, och väldigt ofta när jag sitter fast i en kreativ process eller får prestationsångest (för mig är den i princip aldrig något bra som kan driva mig, då kallar jag den nog något annat) så är det för att jag gått emot det här tankesättet. Så I'll give it a shot, så får du givetvis göra vad du vill med/tycka vad du vill om det..! (Taktiken är formulerad av någon norrman tror jag, som typ sålt böcker på det, så jag har ingen copyright på konceptet och heads up för eventuella felciteringar så att säga.)

Bildkälla

Allow me to present: 

Dömmekraft vs. Drömmekraft!

Det här är två olika sätt att se på sitt arbete och är väldigt väl tillämpbart när man jobbar med kreativa processer som jag gör. Poängen är att aldrig mixa dessa två. Men om man använder sig av dem om vart annat kan det vara ett redskap för att komma framåt och en hjälp att värdera sitt arbete utan att låta det begränsa en.

Dömmekraft

Detta är när man bedömer det man gjort, väger för och emot, resonerar kring vad som kunnat vara bättre eller sämre, funderar över hur det faktiskt blev, vad som är rimligt och vad som är nästa steg. Hur tar man detta vidare, vad ska sållas bort och vad ska behållas?

Drömmekraft

Här finns inga gränser eller avväganden. Detta är ett state of mind där alla drömmar är tillåtna, allt är möjligt och man aldrig ska låta sig begränsas av realism. Det är ett spånings-stadie där alla tankar/skisser/whatever ska få flöda fritt, få finnas till och komma ner på papper. Om det är att sy upp en garderob till Lady Gaga, att medverka i en Hollywood-rulle, att göra en staty i guld eller kanske att sy ett första plagg till någon annan, få en sketch producerad eller typ lära sig skulptera med lera spelar ingen roll. Drömmekraften har inga "om", "men", "hur" eller "varför" utan präglas av total frihet.

Att blanda dessa två är liksom själva receptet för prestationsångest. Men om man istället går in för att arbeta med dem var för sig så kan man föra sin process framåt utan att behöva vara rädd för att varken begränsa sig eller tappa kontrollen. Något som kan göra det lite lättare att komma in i det är att tidsbegränsa. Det kan vara dagar eller perioder, men jag använder det mest i timmar/halvtimmar. T ex kan jag bestämma att nu kör jag en halvtimme Drömmekraft - då medveten om att jag inte behöver bedöma vad jag gör över huvud taget - för att sen då 30 minuter senare gå in med Dömmekraften och se om jag behöver ta några val för att komma vidare. Poängen är alltså att inte konstant ifrågasätta det man gör, eftersom det är otroligt kreativt hämmande. Men det är ju också viktigt att kunna se kritiskt på det man gör, om man vill bli bättre/göra bra ifrån sig, vilket gör att Dömmekraften är minst lika viktig som Drömmekraften. Bara att de aldrig ska användas samtidigt..!

Bildkälla

Yeey, framgångskonceptet! Haha, närå. Eller jo, lite? Kanske? Hoppas det kan komma till användning! Oavsett hoppas jag att du når dina mål William, ser fram emot och hoppas få ta del av det du tar dig an framöver. Jag tycker du är fantastisk!

Tack Ebba (& Anita) som lärde mig det här, hoppas jag minns rätt... ☺ ♥