Nej, nej, nej

I morse lade jag upp detta på facebook:

Här kan ni se klippet:

På begäran, och för att jag vill, kommer här en redogörelse för vad jag ser i videon och vad det är som upprör mig:

Det börjar med att vi presenteras för fem pojkar. De är 11, 9.5, 7 och 8 år gamla. De vill bli brandman, fotbollsspelare, bagare, polis respektive pizza-bagare. Fina, charmiga pojkar som man direkt fattar tycke för! Vi ser drömmarna i deras ögon och får rent konkret också höra om dem.

In kommer Martina, en ung tjej i läppstift (? eller i alla fall med första fokus på hennes rosenröda läppar) som vi inte får veta något om. Inte hur gammal hon är, vad hon vill bli när hon blir stor eller vad hon tycker om. Hon får inte presentera sig själv över huvud taget och när hon kommer in i bild är det till samma ljud som används vid en magisk händelse i en Disney-film. Pojkarna blir förvånade och fnittriga av hennes närvaro.

Första frågan: "Vad tycker du om med henne?"

Det kan ju vara relevant. Men pojkarna ska inte säga hej eller utbyta någon normal konversation. Nej, de ska enbart utifrån att se på henne - för Martina säger inte ett ord - tala om vad med henne de uppskattar.

"Eyes, shoes, hands, clothes", "Her hair", "Everything.", "You're a pretty girl." "I'd like to be your boyfriend". Nånstans i bakgrunden  hör man vad jag tror är en flickas röst säga "Grazie", så kanske säger Martina något ändå, men det är verkligen inget som får ta plats i videon. Fokuset ligger på pojkarna, deras åsikter och deras agerande. Medan komplimangerna regnar spelas en glad, drillande, lite barnslig melodi som återigen för tankarna till Disney och någon slags skridskofärd under stjärnhimmel eller så.

"Now, caress her!"

Vi får väl utgå från att pojkarna blivit instruerade att lyssna på uppmaningarna. Och mitt största problem med den här videon är inte pojkarna i sig. De är ju barn, små barn. Så att de ska ha full insikt eller förståelse för den här ganska komplexa undersökningen kan man verkligen inte förvänta sig. Jag tror inte heller att pojkarna, eller Martina, farit illa av experimentet, troligtvis har det diskuterats flitigt efteråt där projektets mening - som jag förstår det "att man inte ska slå tjejer" - tydligt lagts fram. Och barnen har säkert också fått insikt om vikten av att göra det man själv tycker är rätt oavsett vad andra, till och med endel vuxna, säger till en.

Men totalen blir så otroligt märklig. Varför ska de smeka henne? En tjej de aldrig träffat förut? Vi får också utgå från att även Martina blivit insatt i vad som ska hända innan filmningen, hon verkar ju onekligen rätt säker där hon står. Men ingen frågar henne vad hon vill. Vad sänder det för signaler? Pojkarna funderar inte en sekund på om hon verkligen vill att de ska ta på henne, röra vid hennes ansikte. Om de gör det framgår det inte i videon. Även om de är lite hastiga och, vad det verkar, generade tolkar jag det mer som en barnslig genans inför det andra könet eller inför bekantskapen med en ny människa. Jag förväntar mig inte att en elva-åring, ännu mindre en sju-åring, ska fundera över om det kan vara fel att röra henne i den situationen. Men det som stör mig är att ingen reflektion kring det här görs i videon. Det ifrågasätts uppenbarligen inte av de vuxna som driver projektet.

"Make a funny face at her."

Jaha, jaa okej. Det var ju barnsligt och kul? Men ändå så oerhört konstigt? Vad är det de vill? Vad försöker de säga? Fortfarande spelar den lättsamma musiken och pojkarna gör sina tokiga miner medan Martina försöker hålla sig för skratt men misslyckas för det mesta. Charmigt. Eller?

Sen tystnar musiken plötsligt och barnen får uppmaningen "Slap her! Slap her hard!". Den goda stämningen sjunker avsevärt och pojkarna blir illa till mods. Den enda som är oberörd är Martina. "Kom igen!" hetsar den vuxne mannen. 

Pojkarna tittar på honom, ler osäkert, tvivlar, det är något som inte är rätt. Till slut skakar de sina huvuden och säger "No. No!". Ett förlösande och vackert nej självklart. Tänk vad fint att de här små barnen inte vill gå över den gränsen, de tänker inte ta till våld, de vet att det är fel.

Svulstiga stråkar spelar översvallande medan pojkarna vägrar att följa uppmaningen.

"Why not?"

"Why not? She's a girl, I can't do it."

"You're not supposed to hit girls."

"I don't want to hurt her."

"Jesus don't want us to hit girls."

"First of all I can't hit her because she is pretty and she's a girl."

"I'm against violence."

"As the saying goes: 'Girls shouldn't be hit, not even with a flower or a bouqet of flowers!'"

"Because it's bad."

"Why? Because I'm a man!"

Wow. Det är fint på sätt och vis. Att de inte vill slå henne. Några av svaren, såsom "I don't want to hurt her" och "I'm against violence" älskar jag, men de andra anledningarna?

För att hon är en tjej? Hade det varit mer relevant att slå en kille? Varför skulle det vara okej? Självklart ska man inte slå någon annan i ansiktet, men varför skulle det vara värre om det var en tjej? Jaa, kanske för att vi nu för tiden har en maktstruktur där männen (syftar ej på pojkarna i filmen nu, utan på patriarkatet i det stora hela) per automatik är överlägsna, och det är ju extra illa att sparka på någon som redan ligger ner. Rimligt, om det är så resonemanget (hos de som lärt pojkarna det här synsättet) går.

Bildkälla

Men jag får också känslan av att det handlar om en inställning till det kvinnliga könet, att tjejer är svagare, lite sköra. Så kan det vara. Men det kan män och pojkar också vara. Javisst, rent muskelmässigt har männen kanske ofta ett övertag. Men verkligen inte alltid. Det ser liksom inte ut så längre. Och synen på kvinnan som ett ömtåligt mähä som inte klarar sig själv är så fruktansvärt tröttsam. Det handlar inte om att kvinnor inte behöver omsorg eller respekt, men ibland är det som att respekten "goes out of hand". Låt mig ge er ett exempel.

Elaine Eksvärd skrev häromdagen och berättade om att männen på ett gym i Spanien kommer fram och "hjälper" henne genom att helt o-ombedda lyfta henne när hon gör sina chins. Lustigt tyckte hon. Ganska vidrigt, tycker jag. Jag förstår att det är ett annat sätt att se på det. Men jag tycker också att det är ett sätt att se på kvinnan som oförmögen att ta sina egna beslut, oförmögen att kämpa - som ett "släkte" som inte har muskelstyrka, och kanske inte ens borde ha muskelstyrka? Va? I det exemplet hoppas jag att resonemanget känns självklart. Att gå fram och lyfta en människa som gymmar är ju direkt nedvärderande. Och jag tycker att samma tendens finns i argumentet att man inte ska slå någon för att hon är tjej. Kan ni hänga med på vad jag menar?

Men det som är än vidrigare är ju förklaringen "Because she's pretty". Återigen argumenterar jag inte mot barnen som säger det här. Utan vad projektledarna valt att ta med i filmen och hur de får det att framstå. Okej. Så om hon hade varit ful då? Hade det varit mer okej? Suck. Det är så många fel med den argumentationen att jag knappt orkar redogöra för det. Men lika trött som jag är på bilden av kvinnan som ett ömtåligt mähä, lika trött är jag - om inte mer - på bilden av kvinnan som något som först och främst är, och bör vara, vackert att se på. 

Det finns så många spår i det här som jag vill ta vidare, men jag kan inte gå ner i alla detaljer, då kommer inlägget aldrig ta slut. Men även citatet "Why? Because I'm a man!" stör mig. Av några av ovan nämnda anledningar så har han ju rätt. Jag tycker inte heller att män ska slå kvinnor. Men det är något i sättet som det här framförs som påminner om det evinnerliga exemplifierandet av "real men" och "real women".

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Jag AVSKYR den här typen av påståenden! Som bekant finns det i vårt samhälle en hel massa ideal som inte gör oss särskilt gott (HÄR kan ni läsa lite om en tidigare vinkel på det). Det finns både uttalade och outtalade regler för vad som är "okej". Det kan vara otroligt svårt att kämpa emot dessa ideal (som det i princip är omöjligt att passa in i) och inse att man duger gott och väl som man är. Som en kvävande grädde på moset kommer då den här typen av åsikter om hur man är en RIKTIG man eller kvinna. Va? Hur kan man inte vara på riktigt? Man är ju till exempel helt uppenbart inte mindre man om man är vegetarian och är man väl kvinna är man ju likt förbannat kvinna oavsett kroppsform.

Så den där argumentationen för att man bara ÄR eller SKA VARA på ett visst sätt, för typ sakens(?) skull, är jag allergisk mot. Generaliseranden kring vad som är rätt, fel, okej eller otänkbart - grundat på någon gammal föreställning som inte stämmer, oj vad onödigt och begränsande!

Men han har ju helt rätt i att män inte bör slå kvinnor så sett. 

Så kommer ett ensamt citat på svart bakgrund:

Det här ska vara något slags budskap tror jag. Men det är praktiskt taget så fel som det kan bli. Om vi inte ens går in på hur många barn som slåss på dagis eller skolgårdar eller på sin fritid, hur många flickor som blir retade av pojkar osv (säkerligen även omvänt, men det är ju a fact, som gör att Alessandros bedårande citat inte håller) så lever en massa barn i familjer där det förekommer misshandel. Utan någon typ av statistik men med en bra dos sunt förnuft vågar jag mig på att säga att väldigt många barn upplevt situationer där kvinnor blir slagna. Jag är så glad för sexåriga Alessandros skull, att han lever i ovisshet om det. Men det går ju inte att komma ifrån att "In the kids world, women get hit." vore ett mer sanningsenligt citat.

Och så avslutas hela klippet med det kanske vidrigaste av allt. I alla fall en av pojkarna uppmanas att kyssa tjejen.

"Kiss her!" 

"Can I kiss her on the mouth or her cheek?

Här finns ingen dramatisk musik som pekar på att det skulle vara något fel i det, utan ett härligt pling ger känslan av att det var nåt gulligt, oskuldsfullt och busigt som hände. Men låt mig förklara vad som egentligen sker. En vuxen man uppmanar ett barn att kyssa en flicka barnet aldrig sett förut. Vad flickan, Martina, tycker om det har vi ingen aning om, men av klippets tidigare händelseförlopp att döma står hon helt sonika där och väntar på att ta emot vad som kommer helt enkelt. Barnet i fråga bryr sig inte om vad Martina kan tänkas tycka om detta utan vänder sig till den vuxna, naturligt av barnet som har den vuxna som sin trygga referenspunkt, och frågar om han får kyssa henne på munnen eller kinden. Gulligt? Nej. 

Kanske är det just av hänsyn till henne som pojken frågar den vuxna om vad som är okej. Men okommenterat lämnas vi alltså ändå av känslan att det inte är upp till Martina att bestämma vem som ska kyssa henne eller ej. Personligen tycker jag att det hade varit värre om de kysst henne än om de slagit henne. Med barn blir ju allt så oskyldigt, då är inte en kyss samma sak. Men vad jag förstår används barnen i det här fallet för att argumentera mot kvinnovåld - det vill säga utsatta vuxna kvinnor. Dras (den uteblivna) örfilen till kvinnomisshandel så leder ju den (helt o-ifrågasatta) kyssen till sexuella övergrepp. 

Och inte ett uns av reflektion får vi som tittare på att det kanske vore konstigt att kyssa Martina utan att kolla om hon är med på det. Även om det är underförstått att hon är med på experimentet så är avsaknaden av sammanfattande förklaringar enorm.  Slå en tjej det gör man inte, "en riktig man gör inte så". Men att pussa en tjej det är bara att göra. Och har man över huvud taget vett att ifrågasätta om man kan kyssa henne på munnen eller ej - fråga någon annan, inte Martina själv.

Ser ni vad jag ser?? JA, det är gulligt att barnen tycker att hon är fin, att de väl kan tänka sig att klappa henne lite om de måste, att de har barn i sig och kan skratta genom att göra en tokig grimas och att de absolut inte går med på att slå henne. Ja. Det ÄR fint.

Men jag tycker det är SJUKT att hon kommer in till magiska fanfarer, att hon inte får säga ett ord under hela filmen, att hon bara står där som ett experiment-objekt, ska bedömas - enbart utseendemässigt, bli klappad på, ses som något skört, vackert som man måste akta sig för att inte förstöra och sedan slutligen inte ha något att säga till om i frågan om att bli kysst eller ej.

Jag tror jag kan se tanken här. Barn har en förmåga att pinpointa verkligheten på ett oerhört klarsynt sätt, oavsett om det är sorgligt eller härligt. Men barn påverkas ju också av vår samtid så det är inte som att allt de säger kan betraktas som briljant.

Därför tycker jag att det här var så världsfrånvänt. Det håller inte. Och även om barnen är fina och gulliga och det hela, så får jag en minst sagt dålig magkänsla efter att ha sett det här klippet. Det blir så himla dumt. Balansen mellan flickor och pojkar, vad man gör eller inte och varför. Det blir ju helt otroligt felvinklat.

Och om vi nu snackar sexuella övergrepp är ju händelseutvecklingen..

1. Komplimang om utseende

2. Oinbjudet ta på tjejen

3. Göra något tokigt för att lätta upp

4. Bete sig kränkande

5. Ta sig intima/sexuella friheter

..inte helt främmande.

Oavsett god tanke blir detta därför helt och fullständigt fel för mig.

Snälla ifrågasätt mig om ni inte förstår/håller med så att jag kan få förklara/diskutera vidare, för det här var verkligen helt uppåt väggarna tycker jag.

Att vara yngst

Jag har ju ett gäng äldre syskon. De är de bästa i hela världen. Inte bara för att de alltid funnits där för mig, hjälpt mig med allt jag någonsin bett om, beskyddat mig även när jag inte vetat om att jag behövt det och varit, ja jag tror helt seriöst världens snällaste - utan också för att de är så förbaskat roliga, för att de ständigt utmanar mig, har lärt mig mycket av det jag vet här i livet och alltid låter mig vara (och bli) den jag är. De gör helt enkelt mitt liv mycket bättre än det skulle varit utan dem. Och det var helt fantastiskt att växa upp med alla dessa storasyskon, av ovanstående anledningar och många fler. Ibland, extremt sällan, kanske en gång per år, kunde det dock hända att de var lite, lite taskiga - innan de (alltid, varje gång) gav upp och förklarade hur det låg till och typ kramades istället. Här är några av de saker mina storasyskon lyckats lura i mig:

• Jag trodde ju givetvis att min nalle var vid liv när jag var liten (var tvungen att ha nosen ovanför täcket på natten osv) och mina syskon, några av dem, var ju så vänliga och lurade mig att hon skulle dö om de kastade ner henne för trappen - vilket de självklart också låtsades att de tänkte göra. Jag vet inte exakt vilken skillnad jag trodde att det skulle göra om hon dog, men att det var något fruktansvärt var jag väldigt säker på.

• Osäker på om jag hittade på detta själv eller inte, men har en stark känsla av att mina äldre syskon var bidragande till min tro att ens spegelbild i själva verket var en annan person som var skitbra på att härma en.

• Totalt mindfuckat mig och lurat mig fram och tillbaka angående symbolerna på dammsugar-munstycket. Det gick ut på att variera mellan att "matt-symbolen" betydde matta och att den betydde att munstycket hade borsten ute. Tog skitlång tid innan jag lärde mig hur det verkligen var.

• Att det kom smutsigt vatten i bidén (ja, vi hade en sån i mitt barndomshem, världens mest onödiga "produkt") och rent vatten bara i handfatet. Vilket ju gjorde att jag (o)tålmodigt fick stå och vänta med att tvätta händerna när de ockuperade handfatet istället för att effektivisera och ta vatten från bidén.

• En viss bror hade snappat upp ett recept för hur man kan blanda mjöl och vatten (?) till en massa som är fast så länge den masseras men löses upp till en "vätska" om man håller den stilla. Detta demonstrerades ju vid något tillfälle och kunde sedan utnyttjas. Så där stod man gång på gång och masserade för glatta livet, skiträdd att klumpen man tvingats ta över skulle bli ett enda rinnigt kladd, trots att det lika gärna kunde vara en vanlig bulldeg typ.

• Att frisyren page i själva verket heter Pierre. Pinsamt för mig att gå runt och sjunga att jag ville ha Pierre, passande nog den snygga killen i skolan (som hade page, förviringen var total), när jag egentligen bara längtade efter att få klippa mig.

Bildkälla

Detta till trots älskar jag mina syskon näst intill vansinne. (No shit.)

Hej kära ni!

Inte minst ni nya läsare som kanske kikat in här sen mitt senaste inlägg. Kul! Välkomna!

Ville bara säga att jag är medveten om att jag inte bloggat hela kalendern och att det är lite chill här. Men det är så jag jobbar, tart som det kommer! Med största sannolikhet kommer det dock fler inlägg var det lider, kanske kommer de sista kalender-tipsen i efterhand om ni vill ha dem? Vi ser påt. Men hemskt kul att ni är här inne och läser i alla fall! Något särskilt ni skulle vilja att jag bloggar om framöver?

Massa kram & gott nytt år!

Bildkälla

Tummen upp från Simon Cowell för att ha klarat av ännu ett år. Det gjorde du bra!

Ps. Ni kan följa mig på bloglovin' för att hålla koll på uppdateringar om det är nåt ni pysslar med.

En kommentar

Hej Elaine!

Jag hade tänkt skriva en kommentar som svar på det här inlägget som du skrev. Men jag hade för många olika tankar om det och det kändes så långt, så jag gör ett eget inlägg som jag hoppas att du vill läsa istället.

För det första tycker jag att du verkligen har en förmåga att skriva om träning på ett odestruktivt och peppande sätt där du tydligt pratar om dig själv utan att ha åsikter om andra och alltid har hälsa och en bra känsla i fokus istället för utseendet. Den typen av relation till träning tror jag verkligen behöver synas i våra flöden.

När jag såg bilden du pratar om på instagram (ses nedan), reagerade jag lite, men visste inte riktigt på vad. Och eftersom jag vet vilken inställning du har till träning och hur du brukar redogöra för den läste jag inte in din bild och tillhörande text som något negativt. Och även om det (för första gången som resultat av något du publicerat) gnagde lite i mig, mest för att tankarna kring det inte var helt definierade tror jag, släppte jag det relativt snart. 

Bildkälla

Men när du sen tog upp det igen i ditt blogginlägg började jag fundera på vad det egentligen varit jag reagerat på. Du undrar: "Varför provocerar hälsa så mycket? Varför tar folk åt sig om någon visar sin livsstil och är stolt över den? Varför får de för sig att är man stolt över sig själv så betyder det per automatik att man ser ned på andra? Det är så jädra märkligt för mig."

Jag tänker såhär.

Jag upplever att träning redovisas i väldigt hög usträckning i sociala medier idag, på ett sätt som inte är hälsosamt. Som i många fall kanske är hälsosamt för den tränande personen, men som för "läsare" ofta blir otroligt destruktivt. De flesta av oss är väl medvetna om medias vinkel av hälsa, att det finns ett otroligt snävt kroppsideal och att samhället/media/whatever ständigt uppmanar oss att förändra oss - talar om att vi kan bli bättre och hur vi ska konsumera, göra, träna eller äta för att bli just bättre än vi är. Det vill säga: vi är inte bra nog. Det är den sanning som i praktiskt taget all reklam och alla de intryck vi får varje dag, kablas in i vårt medvetna, men framför allt vårt undermedvetna, och där skapar en bild av hur vi är otillräckliga och borde vara något annat.

Det är mycket kroppsfokus. En enda, vältränad, smal kropp förmedlas ut som accepterad. Men den ska helst vara kurvig också. Men inte för kurvig. Hälsosam är bra. Den sortens hälsosam som är lika med smal alltså. Men inte för smal. Det är ta mig tusan omöjligt att passa in och vara rätt. Alltid är det något som är fel med ens kropp - oavsett hur man ser ut. Men även om det finns de som protesterar har de vinklarna ingen plats i mediabruset, i alla fall inte i jämförelse med den motsatta. Och även om endel börjat inse hur det står till, inser sitt värde och inte bryts ner av allt "DU DUGER INTE" som kräks över oss varje dag... så tror jag det är vääldigt många som hela tiden petas på, lite för hårt så att man liksom rubbas, av alla dessa krav. Och eftersom vi är så vana vid det att vi knappt reagerar på det, blir varje bild på en kropp som ett konstaterande: "här är något du inte är men som du borde vara".

Bildkälla

Före- och efterbilder har vi också sett vår beskärda del av. En plufsig mage som är borttränad på bild nummer två och alla applåderar. Fantastisk effort av den som tränat! Förmodligen något som gjort dennes liv mycket bättre! Men för många åskådare tror jag att det säger att den där plufsiga magen inte är okej. Inte sällan uttrycks det också tydligt hur dåligt, äckligt och hemskt det var med de kilona man nu jobbat bort. Något personen i fråga självklart har rätt att känna och kanske har rätt i, i sitt individuella fall. Men som också blir en indikation till alla andra, om hur dåligt, äckligt och hemskt det är att till exempel inte ha en mage som är platt. 

Vi kan omöjligt fånga varje intryck och avgöra om det är något vi bör ta till oss eller ej. Det kräver så mycket engagemang och energi att hantera det. Man ska för det första förstå att det är ett intryck man behöver ifrågasätta, sen ska man bedöma om det är bra eller dåligt, sen ska man välja att ta det till sig eller på något oklart sätt göra sig av med det och inte bli berörd av det, sen ska man eventuellt känna något kring det, se till att man är säker på sin sak och gå vidare. Det är som sagt omöjligt att göra med varje bild, tweet, rubrik eller reklam man ser. Vår hjärna hinner inte med.

Bildkälla

Hälsa är skitbra. Självklart. Men jag tror att hälsa provocerar så oerhört för att det finns så mycket i dagens bild av det som blir fel. Hetsen är liksom både helt orimlig och ohanterlig. Alla dessa tusentals intryck och uppmaningar som dagligen passerar våra ögon och öron samlas till en obehaglig härva inom oss. En härva som, om man inte i ren försvarsmekanism väljer att slå i från sig allt som kan likna den typen av intryck, blir något man accepterar som en naturlig del av en. Vilket jag inte vill acceptera och därför för en sekund inte var tillfreds med din bild.

Jag tror att min hjärna kände igen typsnittet liksom. Kopplade till alla de före- och efterbilder man sett, alla texter om viktnedgång och "fat-shaming" man läst. Något i mig morrade i vanlig ordning till, reagerade "Nej! Sluta påstå vad som okej och inte!", fast du inte sagt något om det. Och tack vare att jag vet om hur pratar om de här sakerna behövde jag inte fastna vid den känslan, eller ens utveckla vad jag egentligen reagerade på, utan kunde gå vidare. Men det kanske är svårare för någon som inte följt dig så länge. För oavsett om du, till exempel, gör helt rätt. Så är det kanske mer än vad vår hjärna klarar av ibland. 

Och då blir ju mottagandet av ens inlägg väldigt orättvist. För hur ska man nånsin kunna möta allas tillkortakommanden eller tillgodose allas behov? Det går ju inte. Precis som du säger: "Jag kan inte gå runt och leva hypotetiskt, jag måste leva och få berätta om mitt liv utan att behöva trippa på tå för om min livssyn eller livsstil ska kränka någon." Det håller jag med om. 

Foto: Camilla Svensk  Bildkälla

Jag såg det här klippet med Paow (som jag av någon anledning inte lyckas bädda in, sorry) för några dagar sedan. Och kände att jaa, vore det inte bättre om vi bara slapp allt det där? Jag tror att man i alla fall måste vara väldigt medveten om i vilken värld det är man sätter sina spår. Vad för mediebild är det man publicerar sitt inlägg i? Mellan vilka posts hamnar din? Vad blir helheten? Och jag är osäker på hur det ska påverka ens val och publikationer. Men det är något i detta som känns viktigt. Oavsett om det är en själv som borde ta ansvar eller ej får ens agerande kanske en konsekvens. 

Samtidigt som ju delandet av ens liv, och ens träning, verkligen kan berika och inspirera. Och det är just i flödet av allt detta som jag tycker att du behövs, Elaine. Det handlar säkert om balans. Och jag tycker att du balanserar väldigt bra, verkligen, det ska du ha en eloge för! Jag vet inte ens om det är en ansträngning för dig, eller om det kommer naturligt. Men jag uppskattar i alla fall din helt fria - från skuldbeläggning, åsikter om andras liv och träning eller om hur kroppen borde se ut för att vara okej - inställning och rapportering om träning och hälsa.

Bildkälla

Folk som blir kränkta av din livsstil anser jag med rätta kan ignoreras. Många av de som reagerat på din bild borde säkert bara hålla tyst. Men kanske är det också några som bara inte riktigt sorterat sina tankar än, men känner att de har något viktigt på känn och eller vill reagera för de som inte kan hantera den här typen av bilder utan omvandlar det till något destruktivt. Jag vet inte om det finns något tydligt rätt eller fel här. Och jag vet inte om jag har någon solklar poäng. Men jag har försökt sammanställa det jag tänkte på kring det, för jag tycker att det är intressant, och kanske har någon av dina frågor fått lite mera svar? 

Tack Elaine för din blogg som jag uppskattar något oerhört!

Kram från en orangutang.

Ps. Haha, ev jättekonstigt att ha bilder på dig i det här inlägget, men nåra skulle jag ju ha. Hoppas det var ok att jag lånade!

Ps 2. Hoppas att jag inte verkar dumförklarande, jag menar inte att du inte har koll/aldrig har tänkt på något av detta tidigare. Resonerar och formulerar lika mycket för min skull som för din så att säga.

20 - Operan!

Gå på operan! Gå på musikaler, operetter, balettföreställningar och alla performances som står till buds..! Det kan kosta endel, men man kan få tag på billiga biljetter och oavsett är det alltid värt det. Jag tycker det är helt fantastiskt att få ta del av resultatet av alla dessa människors hårda arbete. Att bara få sitta och suga i sig talangerna, koreografierna, kostymerna, scenografin, ljuset, färgerna, effekterna, illisionerna, berättelsen och känslorna i en enda stor utsökt kavalkad. Nu är det kanske inte alltid utsökt men det finns något i de gånger det inte blir som det är tänkt också. Det är fortfarande konst liksom. Det är fortfarande människors engagemang, uppofringar och passion. Och att få en glimt, eller helt översköljas, av det tycker jag höjer ens egna livskvalité något oerhört.

Bildkälla

19 - Ha tråkigt!

Att ha tråkigt är väl inget tips i sig, även om man (jag) x antal gånger fått höra att man måste ha tråkigt för att ha roligt osv. Jag vet inte om jag håller med om det, däremot tror jag man måste variera output och input samt låta hjärnan vila ibland för att palla med livet. Men att låta hjärnan vila kan vara både roligt och gött. Så härmed presenteras några tips på saker du kan göra när du "har tråkigt":

Youtube generellt såklart, men Buzzfeed, kolla på typ Beyoncés musikvideos och fundera på hur allt rent faktiskt är gjort och hur mycket pengar det kostar samt att kolla på klipp från t ex ellen, The Graham Norton Show eller Jimmy Fallon är både lättsamt och klicka vidare-vänligt.

Siter som reddit, 9gag och Virgin Radio Lebanon garanterar massa saker man irriterar sig över och förmodligen också avskyr, men även endel grejer man gillar, skrattar åt, känner igen och får positiv hjärtnöd av.

Sök på random tumblr-adresser förundras över hur många bloggnamn som är registrerade.

Kolla in bloggar som microwhat, katastrofala omslag, fifi lapin, bent objects och little people.

Prova det här. 

Läsa denna blogg, t ex detta och detta. Eller kanske min gamla blogg? Ändå tre års arkiv att bläddra igenom..!

Skriva brev, ringa en vän, spendera tid i sängen eller annan valfri skön plats med vetskapen om att du inte behöver flytta på dig, ligg tyst och stilla och tänk på saker (ev sen följa ditt tankemönster tillbaka via de associationer du gjort och se om du får fatt i din första tanke), se hur länge du orkar göra plankan (ev + att slå det efter), stretcha, laga matlådor, streckse en serie på Netflix t ex, fantisera om hur du skulle kunna göra om ditt rum/din lägenhet, inse vad jobbigt det vore och var tacksam att du slipper, fundera på födelsedagspresenter och julklappar till nästa år, kom fram till svaret på den här frågan, kolla om du kan stå på händer (ev + att öva på att gå på händer), hitta nånting du aldrig använder och gör om det till något annat/ge det till någon som behöver/skulle bli glad för det.

Med mera!! Have fun.

18 - Sensodyne!

Funkar seriöst mot ilningar precis som de säger! Smakar ej frukt, lakrits, eaculyptus eller grus. Fräsch utan att att vara tårframkallande stark. Mitt bästa tandkrämstips. Hittas i typ alla matbutiker och säkert hos en tandläkare eller två.

Bildkälla

17 - ABC!

Alfabetet är ju en bra grej! Det kan jag starkt rekommendera. Men mitt egentliga första tips är två  stycken ABC-böcker. De lär absolut uppskattas av små människor men kanske  ännu mer av vuxna. De är verkligen två favoriter i min bokhylla i alla fall.

Bildkälla

Konstnärernas ABC

I den här boken har diverse människor från konst- och designvärlden, på uppdrag av (min fina vän) Sanna Lundsten, tolkat varsin bokstav. Jag har också varit med och gjort en bokstav, vilket var jätteroligt. Framförallt känns det fantastiskt att få vara en del av det här projektet! För resultatet, boken, är som en riktigt bra kyss. Som bara fortsätter. För även om alfabetet bara har 29 bokstäver så tar det ett tag, på ett bra sätt, att läsa sig igenom boken tycker jag. Man fastnar liksom på varje sida - varje tolkning är helt olik de andra. Plus att varje konstnär svarat på några frågor som också är väldigt intressant att få läsa. Extremt inspirerande & vacker bok. Ni kan beställa den HÄR!

ABC3D

Den andra boken är skapad av Marion Bataille och är ett alfabet i 3D i bokform. Fantastisk! Det finns en hel del klipp på t ex youtube där folk filmat när de går igenom alla sidorna... men jag föreslår att man inte tittar på dem innan man fått bläddra i den själv. Jag tycker att det här är en jättefin bok, och precis som den första kan den fascinera såväl barn som vuxna..!

Bildkälla

15 - Musik!

The tips of LIFE, så kan man ju säga. Musik är ju så himla individuellt och livet är för kort för att lyssna på dålig musik. Men det är också för kort för att inte lyssna på riktigt bra musik! Så gör det. Väldigt få saker blir tråkigare/jobbigare/sämre med bra musik. Här kommer lite MuZiC som jag tycker är göttig, ut ifall att det skulle vara någon du missat och skulle kunna gilla. Enjoy! 

    
Pete Yorn & Scarlet Johansen - Relator
Raul Midon - I just called to say I love you
The Police - Message in a bottle
Nina Simone - Feeling good
Thomas Stenström - Slå mig hårt i ansiktet

    
Robert Glasper Experiment feat. Stokley Williams - Why do we try (lyssna på hela det albumet!)
Pink! feat. Nate Ruess - Just give me a reason
Johnny Depp - Minor Swing
Looptroop Rockers - Slippin'
Hello Saferide - The Quiz

    
T-Pain feat. Wiz Kalifa & Lily Allen - 5 O'Clock
Macklemore feat. Ryan Lewis - Wings
Veronica Maggio - Va kvar
Dirty Loops - Accidentally in love (youtuba!)
Norah Jones - Love me tender

    
Rigmor Gustafsson - Close to you 
Aqua - Doctor Jones
G.R.L. - Ugly heart
Usher feat. Nicki Minaj - She came to give it to you
Annie Lennox - I put a spell on you

    
Little Dragon - Klapp klapp
OMI (Felix Jaehn remix) - Cheerleader
Babyshambles - Lost art of a murder
Donna Summer - Slide over backwards
Toto - Hold the line

En salig blandning! Du hittar även alla låtar (utom Norah Jones Love me tender) HÄR.

14 - Mest av allt!

Dagens tips är att fundera på frågan nedan:

Bildkälla

Bildkälla

Fuck Carpe Diem! Näst intill i alla fall. Jag fattar poängen, självklart ska man uppskatta det man har här och nu - agreed. Men jag tänker absolut inte leva varje dag som om det vore min sista eller gå runt och tänka att man aldrig vet vad som händer och att jag därför måste fånga dagen hela tiden. Däremot tänker jag gärna på grejer jag vill göra i framtiden ibland, så att jag vet vart jag är på väg. För livet handlar inte bara om idag, utan också om det som ligger framför en. Det är väl det som gör att man lever? Det finns en massa saker jag vill få gjort här i livet, men jag är absolut inte redo för allihop just nu. 

Mitt liv är inte heller värdelöst innan jag klarat av dem, tvärtom. Jag tror att man mår bra av att sträva efter något. Och svaret på frågan ovan måste ju vara en hint om hur man vill leva livet, vad som är värt att kämpa för och hur man vill skapa sin framtid. Det här kan man kanske inte fundera på i tid och otid utan att bli existensiellt svag och förvirrad. Men man kan ju ge det some serious thought nån gång ibland och sen ha det i åtanke som något att se fram mot om/när ens diem inte är så himla kul.

Bildkälla

Det här är såklart individuellt, några av oss mår säkert mycket bättre av att verkligen fokusera på nuet osv, allt beror ju på hur man ser det och till vilken grad man tar det. Oavsett hur man använder det tycker jag att frågan är värd att fundera på. (•ᴗ•)و